fredag 25 november 2011

fredag kväll

Tänk en hel vecka till har gått. Barnen underhåller sig på olika sätt. Verkar vara detta magiska world of warcraft.

Själv har jag fastnat framför datorn, fast jag skulle behöva göra annat. Varför händer det... jo för att karaktären brister... eller möjligen för att det är fredag kväll även för en trött mamma.

Tänk att en vecka kan gå så fort. Trots mycket om och men så har det till syvende och sist ändå varit en bra vecka. Det känns trots allt bättre och bättre. Börjar få bättre förståelse för hur man kan nå eleverna. Bättre känsla för en hel del. Kort sagt går från klarhet till klarhet.

Nu ser jag fram emot en trevlig helg med barnen. Den kommer att börja med födelsedagsfest hos systern.
Nåväl några spridda rader från livet mitt i livet.

lördag 12 november 2011

Det är lördag eftermiddag. En intensiv dag. Dagen började i lugn takt. Lagade lite våfflor till frukost då det ju de facto är lördag. Lördagar är alltid en dag då man ju faktiskt kan få ha det lite extra trevligt. På många sätt tycker jag nog att lördagarna har tagit över söndagens tidigare roll som vilodag. 
  Lydia, Arvid och August och jag lyckades ta oss ut på en promenad. Detta innan disken hade blivit gjord. Det är alltid svårt tycker jag men någonstans så känner jag att det är viktigare att man faktiskt kommer ut på dagen än att det ser fantastiskt ut på diskbänken. Det är ju så oerhört sällan som livet springer iväg med disken och så att säga tar disken. 
  Mot slutet av den underbara promenaden kom vi till en lekpark. Killarna lekte och jag satt och njöt av att sitta i solen och bara vara. Det är en ynnest att någon gång med jämna mellanrum får komma till det stadiet att man bara är.

onsdag 6 april 2011

Om rätten till att bli inseminerad reaktion på en debatt i studio ett - eller frågan om vad en familj är.

Är det en rättighet att kunna få barn? Om det är det är det en individuell rättighet?
Men det är ju inte huvudfrågan i sammanhanget. Det som är intressant är egentligen synen på vad familjen är? Spontant utan att begrunda det vill man ju gärna tänka sig familjen som mamma, pappa och diverse barn. Men faktum är att så ser det inte ut idag. Det var troligen länge sedan det såg ut så. I polemik mot Elisabeth Sandlund är jag inte alls längre lika säker på att barn per definition alltid mår bättre av att födas in i en kärnfamilj. Däremot är det inte på något sätt så att det är oproblematiskt att vara själv som förälder i sitt föräldraskap. Det är inte alls okomplicerat att vara förälder.
Det är fantastiskt när kärnfamiljen fungerar. Gott så. Problemet är att det alltför ofta inte är så. Nu vet jag att om det finns någon som läser detta kommer ni troligen att argumentera emot och säga att visst gör det, det. Dock vill jag med bestämdhet hävda att det i kärnfamiljen såsom den ser ut 2011 där det är en relativt sluten enhet innebär att många barn, kvinnor och män far illa. Förr i tiden (har inga skrivna belägg för detta utan går helt på hörsägen här) levdeM om jag förstått saken rätt, ofta flera generationer tillsammans. Det innebar kanske att trycket på föräldrarna faktiskt inte var riktigt lika stort som det är idag 2011. Det fanns andra vuxna nära till barnen som kunde rycka in. Det fanns säkert andra anledningar till att folk inte mådde bra då eller mådde fantastiskt för den delen. Poängen är dock att kärnfamiljen som den lilla enhet den är idag är inte väldigt gammal och inte per automatik är det bästa för dess enskilda medlemmar.
För att summera det hela verkar det i frågan om ensamståendes rätt att bli inseminerade döljer sig en helt annan fråga, nämligen vad är en familj och vem skall få bli förälder? Man kan säga att en familj är den minsta beståndsdelen i vårt samhälle. Det är en liten grupp stundtals bestående av en eller fler vuxna som har ett visst antal barn tillsammans. Det tycks dessutom ofta som att för att begreppet familj överhuvud taget skall få finnas med krävs det att det finns ett eller fler barn med i bilden.

söndag 27 mars 2011

En meny i en analkanden vår

Måndag: Korv med bröd. Grönsaksfat med olika varianter av stavar exempelvis morotsstavar, gurkstavar, kanske små paprikor. Dessert: äppelklyftor

Tisdag: Kinagryta med ris. Grytan i sig innehåller mycket grönsaker. Men man kan med fördel lägga till en grönsallad om man är lagd åt salladshållet. Dessert: vindruvor

Onsdag: Hamburgare med bröd och lämpliga grönsaker som tilltugg. Dessert: päronbåtar

Torsdag: Tonfisk & ostpaj med tomat och kikärtssallad. Dessert: konserverad ananas

Fredag: Fläskkarré med klyftpotatis. Servera med färska grönsaker. Fredagsmys typ.

Lördag: Kycklingklubba med basilika ris serverat med wokgrönsaker. Efterrätt: äppelpaj med vaniljsås.

Söndag: Ossobucco serverat med ris eller pasta. Efterrätt: glasspinne

Måndag: Ost & broccolisås med pasta dessert: apelsin

Tisdag: Köttbullar, potatis, lingonsylt och rivna morötter

Smaklig spis!

lördag 26 mars 2011

en politisk vision i sikte?

Sitter och begrundar vad som är på gång i den svenska politiken. Trots att det irriterar mig en aning att man fortfarande betraktar socialdemokratin som det viktigaste partiet i svensk politik från medias sida, så är det ändå spännande att se vad denne nya partiledare har att komma med.

Först en liten synpunkt vad det gäller Mona Sahlin. Som kvinna bedrövar jag mig djupt att hon inte fick chansen och uppbackningen att vara med längre. Men hon var på något sätt dömd på förhand. Hon fick aldrig chansen att verkligen vara ledare för socialdemokraterna. Detta är i alla fall min mening som ser partiet från utsidan.

Något som jag dock personligen har tyckt fattas åtminstone de senaste fjorton åren i svensk politik är en vision. Någon som faktiskt vill någonting med Sverige. Någon som funderar över hur Sverige skall vara som land. Det behövs ett parti i Sverige som vågar tänka längre fram än till nästa val. Någon som vågar fundera över hur Sverige skall se ut om ett par decennier. Det behövs en berättelse om framtiden.

När man lyssnar och läser det som finns om att säga om Håkan Juholt så blir i alla fall jag någonstans hoppfull. Hans intressanta bild om att den som står i solsken faktiskt behöver hjälpa den som befinner sig i ösregn säger något om hans grundinställning. Ett samhälle som lämnar sina svagaste i sticket är ett samhälle som alla förlorar på. Vi bygger samhället tillsammans. Det kommer inte fungera om vissa sätter på sig solglasögonen med skyddslappar och hörlurar samtidigt som grannen fryser i kylan.
Vi behöver i vårt samhälle lära oss att tänka långsiktigt. Rom byggdes inte på en dag. Vårt välfärdssystem byggdes inte heller på en dag. Men någonstans under de senaste åren får man en känsla av att det faktiskt är betydligt lättare att rasera de system som gör att människor kan känna en viss grundtrygghet än att bygga upp dem.

Därmed absolut inte sagt att de system vi har för att hålla upp paraplyet för varandra är felfria. Det finns inte ett sätt att nå fram till att alla skall vara trygga. Man måste vara öppna för olika förslag. Men det är viktigt att det finns en grundtanke och ett mål med den politik som förs. Det målet måste finnas på ett högre plan. I det läget blir det väldigt hoppfullt när Juholt först vill att socialdemokraterna åter igen minns att man först måste ta ut kompassen i politiken och sedan gräva i verktygslådan efter fungerande verktyg. Man måste först veta vart det är man är på väg. På sätt och vis påminner han om Barack Obama i sin framtoning.

onsdag 9 mars 2011

Meny i mars

Hej!
Så har då en meny passerat revy. Eftersom jag tagit för vana att lägga ut mina matlistor som inspiration kommer här denna meny. Tyvärr kanske den inte blir så poetisk eller skriven med vacker prosa men lite förslag i alla händelser.

Måndag: Prinskorm m pasta och tomatsås. Till detta serveras det morotsstavar.

Tisdag: Medelhavspasta serverat med just det pasta.

Onsdag: Kinagryta med jasminris.

Torsdag: Fläsk med löksås och potatis.

Fredag: Pizza

Lördag: Ossobucco serverad med jasminris. Detta är en mycket härlig italiensk gryta som jag sannerligen kan rekommendera. Om tillgång till Annas kokbok finns så är den en god guide.

Söndag: Revbensspjäll med pressadpotatis, sås och grönsaker.

Måndag: Fiskpinnar och stuvadpotatis serverade med gröna ärter. Här kan jag rekommendera alla som möjligen är intresserade att inte använda sig av skorpmjöl som mjöl. Då jag var lite disträ vid tillagandet missade jag att det inte var idealmjöl vilket är det jag brukar använda mig av.

Tisdag: Köttfärsås och spaghetti den här gången med semla efteråt.

Smakliga måltider önskar jag er alla.

torsdag 24 februari 2011

en matlista

Ibland kan det vara lite svårt att få till det där med maten mitt i livet. Här kommer en liten hjälp på traven. Glöm inte att halva middagsbehållningen är att skapa välkomstkänsla och värdighet inför maten och den gemenskap den består av. Det går även att göra för mindre individer i lagom dos. Om så är möjligt skapar nersläckt belysning och stearinljus ett lugn som i sig hjälper till med matron.

Måndag: Fispinnar med dillpotatismos. Till detta serverar man morotsstavar i solform. Som dessert här kan man med fördel servera apelsiner.

Tisdag: Pannbiff med stekt lök, sky och potatis. Till detta serverar man en härlig tomat och kikärtssallad. Krydda gärna med någon färsk basilika, oregano eller annan lämplig växt. Detta avrundas sedan med en några klasar vindruvor.

Onsdag: Kinagryta med ris. Här ser man till att få med så många grönsaker som möjligt i grytan. Serveras med taiwanesisk sötsur sås till. Har man barn kan man alltid förhöja stämningen genom att duka med kinesiska ätpinnar.

Torsdag: Tacos. Den sedvanliga köttfärsen, eller kyckling men då kan man med fördel använda sig av fajitas kryddning. Servera med så många skojiga grönsaker, naturell yoghurt, guacomole, riven ost, oliver etcetera. När det gäller skalen här kan man både servera dessa med tacotubs, vanliga skal alternativt tortillas. Beroende på de spisandes ålder finns det skäl att fundera över hur man skall avrunda måltiden. Själv föredrar jag en något bastantare efterrätt. En minifruktsallad exempelvis kanske en smoothie.

Fredag: Pizza med valfria pålägg. Här kan man med fördel om man tillverkar en jästpizzadeg göra 4 satser och frysa tre. Detsamma gör man med tomatsåsen. Glöm inte att det förhöjer pizzatouchen att innan man lägger på tomatsåsen, mixad förstås, penslar den med lite olja. Strö ut lite ost. Servera med en schysst sallad.

lördag: Ungstekta Revbensspjäll kryddade med ingefära och grillkrydda. Stekta i en ordentlig dos vin och vatten. Till dessa serverar man kokt pressad potatis och en härlig sås med en liten skvätt Madeira eller annan spirituell vätska. En synnerligen härlig grönsak att ha till här är haricots verts efterstekta i lite olja, en riven vitlöksklyfta. Måltiden avslutas med en varm äppelpaj och vaniljsås.

Söndag:: Kyckling i ugn serverad med rosmarinris och basilika och tomatsås. Avslutas med ett saftigt päron.


Smaklig måltidsvecka.

onsdag 19 januari 2011

en vardagskväll i mörkaste januari.

Jo nog är det mörkt allt. Men man kan förgylla vardagsaftonen med liten Chopin. Det har den trevliga effekten att man faktiskt varvar ner lite medan man lagar mat. Det finns en poäng i det med.
Nu är jag nära kvällens mål som har varit att få middagen på bordet. Det är det mål som i princip står på agendan varje kväll. Men vägen dit är sannerligen inte alltid rak. Eftermiddagen började med oroväckande telefonsvarar meddelanden från barnen. Ett av barnen har tagit in en kula som består av djurbajs. - jag funderar vad skall detta betyda. Barnen försäkrar dock i osannolikt dunkla ordalag. "det är ingen fara mamma" Vi har tagit hand om det hela. Det i sig låter oroväckande vad skulle det betyda? Hur ser det egentligen ut hemma? Vad har de haft för sig? Vad är det för en kula.
Nästa samtal som kommer är det äldsta dottern som ringer och berättar att hon är jätteledsen eftersom hennes syster retas genom att sätta på musik bara för att störa henne. Hmmm inte bra. "men stäng av båda då". Det går ju nämligen omöjligen för mig att avgöra vad det är som har hänt och vem som har gjort vad. Stön.
Tänker att jag skall nog ta och ringa till yngste sonens kompis mamma och höra efter hur de har haft det. Då visar det sig att de precis har kommit hem från sin lilla tur ut i det gröna. Så det går inte alls att hämta barnen som var tanken. Hmm men visst sure det får bli så.
Tänk jag har inte ens hunnit komma in genom dörren och redan är det ett mysterium att lösa samt därtill en konflikt att ta tag i. Och nej, glöm det trött efter en dags arbete med tonåringar som tycker att termen sitta still på stolen någorlunda städat är dem helt främmande. Bit ihop och gå vidare.
Väl hemma möts jag av en ljudvåg bestående av studio ett, musik och dataspel. Nej jag glömde ju att säga att det inte heller var okej att spela dataspel på telefonen. (varför har de telefoner? Jo just det för att livet överhuvudtaget skall fungera.) det här handlar ju lite om familjeliv men mer handlar det om att vara koordinator av livets alla vinklar och vrår och pussla ihop det till något som kallas ett
liv.
Nåväl försöker få lite ordning och reda på det hela. Då sätter sig ett av barnen på totaltvärs med verkligheten. Nej det är inte bara 2 ½ åringar som är kapabla till det. Det går även med äldre åldrar av barn. Det hela retar upp mig så att det blir en ordentlig konflikt. eftersom jag fortfarande inte har fått i mig varken mat eller framför allt kaffe så är jag inte endast lycklig.
Ett uppiggande inslag är att äldsta dottern erbjuder sig att hämta sonen som var iväg hos sin kompis. Tänk att man kan få den typen av hjälp. Oh om de bara visste hur mycket hjälp det är.
Nåväl eftersom barnen verkligen behöver mat så får man ta fram nödprovianten. Bestående av lite våfflor som jag fryste in när det blev över efter lördagsfrukosten. Tiden har nu hunnit bli närmare sex. I andra familjer där det kanske finns mer än en vuxen är det säkert så att den ena har hunnit börja laga vanlig mat.
Nåväl till slut blir det en riktig middag bestående av fläsk med löksås, kokt potatis, morotsstavar och gurka. Ha det rart!

onsdag 5 januari 2011

om vänskap och dess rikedom

funderar mycket på hur enormt lyckligt lottad jag är. Förvisso kan jag nog inte räknas in i den delen av befolkningen som är särdeles pekuniärt rik. Men jag tycker att jag är omgiven av fantastiska människor som är så varma och härliga att ha att göra med. Den godhet jag har mött från nära och kära har betytt och betyder så mycket. Det är nog det som bär mig fram genom livet. Varje möte har en stor betydelse. När jag tänker på de vänner som jag har blir jag varm i hjärtat.

Vänskap är definitivt något som jag vill vårda ömt. I princip alla människor skulle kunna bli en vän. Vänskap går dock oftast i vågor. Det är stundtals något av en balansgång. Vänskapen innehåller en slags särskild balans som inte går att sätta ord på riktigt utan innehåller någon form av outtalat kontrakt. Man kan bli vän med människor i alla åldrar. Samtidigt finns det någonting i vänskap som kräver någon form av gemensam ram. Om jag funderar över de vänner jag har, finns det för det mesta någon form av gemensam nämnare i dessa, någon form av yttre faktor som en gång gjorde att man blev vänner.

tisdag 4 januari 2011

när man måste leva livet baklänges

vissa dagar är bara sådana. Man vaknar med helt fel förutsättningar. Huvudet bultar, barnen vaknar tidigare än man kanske hade hoppats på eller mer sanningsenligt man själv vaknar bra mycket senare än det som man planerat. Varför glömmer man överhuvudtaget bort att ställa sin väckarklocka. Troligen för att man då och då behöver njuta av sitt jullov. Men icke desto för ty så fungerar det dåligt.
Nåväl, livet är som det är. Antingen kan man nu välja att gå in i denna dag på dåligt humör och irritation över att livet är som det är. Eller så bestämmer man sig helt sonika för att livet har sina poänger ändå och gör det bästa man kan av denna dag. Det är hur jag tänker mig att jag tänker ta vara på denna dag.
Dagen har som jag ser det en större utmaning. Hur skall jag fixa bilen? Kommer bilen att starta? Hur löser jag det om bilen inte startar? Vid det här laget har jag ju en god träning i att koppla batterier. Men vad gör jag med tändningen? Hm, ja i alla händelser kan jag inte sätta mig i bilen med barnen och köra iväg utan att veta att den är säker. Helt plötsligt blev livet mer komplicerat. Men inte olösbart.
Nåväl nu skall jag kasta mig in i denna dag.

lördag 1 januari 2011

Tankar inför ett nytt år

Så har då ett nytt år börjat. Året är inte mer än nio timmar när detta skrivs. Barnen är dock lite trötta och sover fortfarande efter att ha varit med och firat att ett nytt år har börjat.

Men vilka förväntningar kan man då ha kring detta nya år? Det är något som jag inte vet faktiskt. Det kan ha både goda och mindre önskvärda händelser som komma skall. Det är klart att det är viktigt vad som händer, men det är kanske ännu viktigare att fundera över hur man hanterar det som händer. Hur klarar jag som människa av en medgång. Det är något som man oftast inte funderar speciellt mycket omkring. Enligt min mening är det dock lika viktigt att försöka fundera över det som fungerar bra i livet och dra nytta av de erfarenheter som gör att livet fungerar, som att dra nytta och fundera över de erfarenheter som gör livet till än större utmaning. Vad är det som gör att en dag blir trevlig? Vilka komponenter finns där egentligen? Hur tar man bäst reda på de resurser man har för att göra en dag trevlig.

Tre sådana uppenbara ingredienser, som i alla fall jag lätt tappar bort är, sömn/vila, att få äta vid regelbundna tider samt och denna är lätt att glömma. I alla fall jag behöver vara ute och röra på mig. Både därför att dagsljus är en livsviktig ingrediens för människan för att överleva. Får vi inte ljuset är risken mycket större att man går in i en depression.
Därtill finns det ytterligare en viktig aspekt på livet och det är att ha tillgång till mänsklig värme och omtanke. det finns få dagar som livet fungerar så bra som när man har fått ge eller fått en stor kram. Vi är inte skapade för att leva i små öar. Vi är skapade för att leva tillsammans.
Maten är ytterligare en sådan faktor som man bara måste fixa. Det är när man börjar slarva med att äta ordentliga måltider som livet kraschar ordentligt. Såväl stora som små behöver fylla på med energi. Det är ofrånkomligt att vi behöver mat för att överleva. Maten är som utmaning betraktat olika om man befinner sig i en familj med relativt inrutat mönster. Där spelar maten en roll för att hålla upp strukturen på dagen. Det blir som dagens skelett. Som ensamstående förälder infaller det dock dagar då barnen inte befinner sig hos mig, då är utmaningen desto större när man skall få till det där målet med mat.

Nåväl, nyårslöften är ingenting för mig. Däremot kan man ha små hopp att man kanske kan förändra sig själv väldigt långsamt åt något håll. Först och främst önskar jag att min förmåga att sätta barnen i ett än större rum, att hinna lägga det där pusslet när något barn frågar mig, ta den där stunden att sitta och spela gitarr med barnen om de så vill och liknande aktiviteter. Förutom detta, hoppas jag att få tillfällen att öva mig i konsten att lyssna, vara ödmjukt på ett pasta al dente vis, samt hitta det där skrattet och tiden för att skratta och göra saker med barnen varje dag.

Förutom i det privata så finns det ju också en officiell sfär som innefattar livet som lärare på en skola. Det är i sanning ett spännande liv som tar sin tid och sina tankar i anspråk. Det är oerhört spännande och det känns som att nya tankar hela tiden tar form om hur undervisningen skulle kunna gå till och vad man kan utveckla. Under året som går tänker jag mig att förkovring är en viktig faktor för att komma vidare. Det att hela tiden hålla sig uppdaterad och gräva djupare ner inom de ämnen som jag undervisar i.


Nåväl, om någon tittar förbi på min sida.
Gott Nytt och fridsamt år önskar jag Dig.