måndag 22 juli 2013

På jakt efter el.

Förr i tiden, läs för ett par år sedan, letade man då och då efter en penna när man ville skriva några fina rader om vad det nu än må ha varit.
  Nu förtiden däremot är det oftare som man letar efter sin lilla laddare eller i alla fall någon form av sladd. Är man tursam så hittar man i samma drag också någon form av elförsörjning. men nu skall man inte tro att detta är bara som det brukar att man sticker in en kontakt i ett vägguttag.
   Nu är det alltfler attiraljer som är batteridrivet som istället för att laddas med hjälp av det vanliga uttaget. Istället så får man gå en liten omväg som kräver att man exempelvis har tillgång till en dator. Mitt nya sladdlösa underbara minitangentbord är av denna typ.  Så för att jag skall kunna skriva på detta måste jag sätta på en dator eller dylikt för att kunna ladda den lilla attiraljen måste jag alltså sätta på datorn som redan har ett tangentbord.
  Ibland tror jag att vi i vår vilja att vara effektiva går vissa omvägar som faktiskt kan vara lite komiska.  Det finns skäl att fråga oss själva. "Hur tänkte vi här då?"

måndag 8 juli 2013

precis som det skall vara.

Solen skiner sitt allra mest intensiva sken, fåglarna kvittrar, i bakgrunden hör man den stora vägen så man vet att man fortfarande befinner sig i 2000-talet. Samtidigt med att jag skriver detta lagar Lydia pannkakor till frukost, eller skall vi säga brunch. Själv sitter jag helt anarkistiskt och äter frukost utomhus med pyjamas samt väntar på att baconen och ägget skall bli färdigt. 
  Ja sommaren är en tid för frihet. Det att tillsammans med barnen få ta dagen i precis den takt man själv vill är oslagbart. Det är en nåd att få ha det så under en viss tid. Det att bara få lägga allt annat, alla krav allt som ger livet dess utmaning bara åt sidan. Som vän av vardagen har jag egentligen inte något emot den vardagliga lunken. Men det är i kontrast till den som semestern blir så gudomlig. 
  Nu väntar stranden och allt det härliga som man kan tänkas göra som en förberedelse  till äldste sonens nioårsdag.
Ha en underbar dag! 

måndag 1 juli 2013

om vårdcentraler - nedrustning i sjukvården

Satt här i godan ro och läste om hur en kristdemokrat funderar i tidningen på om det möjligen är nödvändigt att man skall först gå till en vårdcentral innan man besöker akutmottagningen. Hmmm säger jag bara.
 Vid minst två tillfällen har följande scenarior hänt mig.
  Har ringt vårdcentralen för något av barnens räkning. Vad har hänt. För det första har jag  fått stå i kö alternativt bli uppringd. Självklart använder jag mig av möjligheten att bli uppringd eftersom jag bara inte har tid att stå i den evighetslånga kön.
  När jag sedan har blivit uppringd och berättat om ärendet som har vid den tidpunkten varit av en icke akut natur så har det varit omöjligt att få en tid. Vid det senaste tillfället fick jag till och med  reda på att receptionisten inte fick ge mig någon tid. Högst märkligt, här försöker jag som en skötsam medborgare söka hjälp för mina barn på den offentliga vårdcentralen där de dessutom är listade och vad händer. Det är omöjligt.
  Vad händer då jo jag får ringa till det privata alternativet där möjligheten att få tid är direkt och bemötande är vänligt och trevligt. Gott så. Mycket uppskattat. Men man kan börja misstänka att det finns en plan hos de borgerliga politikerna att driva den offentliga  vården i sank så att man som medborgare inte har något  annat alternativ än att söka sig till den privata sektorn.
  Man kan fråga sig hur långt vi är från försäkringslösningarnas samhälle? Kommer det om 5, 10 15 år krävas av mig att jag har en privat försäkring i den offentliga vården för att kunna få en vanlig icke akut tid till mina barn i sjukvården. Det är ett samhälle som jag inte tycker att vi skall eftersträva!
  Det är dessutom direkt stötande att den kristdemokratiska politikern uttrycker sig på detta sätt så man får känslan av att vi som medborgare gör fel och går till akuten istället. Nej skärpning får det bli. Det beror ju på som jag förstår det att de borgerliga politikerna har dragit ner skatteinkomsterna på ett sådant sätt att det inte går att driva den offentliga sjukvården på ett effektivt sätt. Jag kan ha förstått fel och det kan ha blivit faktafel.
  Det är mitt löfte till  mina barn att kämpa för ett samhälle där alla får plats och möjligheter att utvecklas och leva ett gott liv!