söndag 17 oktober 2010

vänskaper

Vänskaper är så viktiga.
När jag tänker på mina vänner och allt de gör bara genom att finnas där blir jag alldeles varm i själen. Hoppas att kunna vara en lika god vän själv. Det är mycket svårt att tänka sig ett liv helt utan vänner. Hur gör man? Hur överlever man. Vänskap är ju så att säga någon form av kärlek medmänniskor emellan. Ett erkännande av att den andre finns och duger som han eller hon är och kanske just det för att personen är just den han/hon är.

Att hitta vänskapen i sina närmaste är också en viktig del av detta att vara människa.

fredag 15 oktober 2010

en lördag i oktober

It is saturday again. The sun is shining. August and Lydia are watching morning TV. Viktoria and Arvid are still sleeping. It is a peaceful morning. I have been able to read the newspaper with a lovely cup of coffee. There is an atmosphere of peace and tranquillity. I hope it will be a restful day.

Yesterday was an overwhelming day. My father's funeral. There were a lot of people attending the service. He was a good person. What surprised me the most was what he seem to have meant for his friends and people outside the family. I am happy that they shared their stories and their views on him.

Lately I have experienced a larger need to reflect on life. The importance of listening what people surrounding me have to share about their lives.

Så är det då lördag. Solen skiner. August och Lydia sitter och tittar på morgontv, Viktoria och Arvid sover fortfarande. Det är på det hela taget ganska fridfullt. I lugn och ro har jag läst igenom tidningen med en kopp härligt kaffe i handen. det skapar trygghet och harmoni på något sätt. Detta att få ta det bara lugnt. Tanken är att ha en sådan dag som präglas av lugn och stillhet.

Gårdagen var överväldigande. Fadern begravdes och det var väldigt många människor där. Han var en fin människa. Det som kanske förvånade mig mest var hur mycket han verkar ha betytt för sina vänner och människor utanför familjen. Han hade sidor som människa som jag som dotter aldrig riktigt såg, men som jag är glad över att få ta del av nu.

På sistone har det kommit upp som ett behov att ta det lugnare och lyssna mer på omvärlden. Om vi hjälps åt finns det så mycket vi kan hjälpa varandra med genom att del av varandras öden, äventyr och tankar.