Men står jag då redo för allt det nya som skulle kunna tänkas hända? Är faktiskt inte helt säker på det. Kanske blir detta ett mellanår där vilan får stor betydelse.Om man aldrig återhämtar sig kan man helt enkelt inte heller ge. För mig har stunden kommit då det inte längre går att undvika. Men eftersom det är så uppenbart faktum så är det bara att acceptera och verkligen gå in för detta.
Men vad jag är säker på är att jag inte skall väja för det som är jobbigt. Det kommer att bli en jobbig start. Eller är det kanske en mjuk avslutning på ett långvarigt kapitel i livet. Ett kapitel som har varit slitsamt men också givit sina stunder av glädje och skratt. Ingenting i livet är bara en färg. Nästan allt har åtminstone en nyans av de ljusare färgerna.
Nåväl en solig dag har börjat kanske är det, det kommande årets färg.