så har söndagen rusat iväg

Det blev en söndag med många händelser. Varje gång man rättar en uppgift från en elev blir det någon form av händelse. Hur man än vänder sig uppstår ett tredelat möte mellan eleven, uppgiften och läraren. Mycket fascinerande. Dock kan man bli lite trött efter att avverkat 5 timmar med denna uppgift.
I övrigt bjöd jag moderskapet på middag.
Staffan höll en schysst predikan på de 7 sadduccerna som hade gifasproblem. Vem var egentligen gift med kvinnan som för ärans skulle hade sju makar om än inte samtidigt. Han fick till en god poäng i det hela.
Nej nu tid för lite vila förtjänt eller ej.

söndagstankar

Så ligger då ytterligare en söndag framför oss. Det är en söndag som kommer att präglas av rättning för min del. Det är en grannlaga uppgift. Samtidigt som det på sitt sätt är ganska roligt eftersom det uppstår en form av dialog mellan mig som lärare och eleven.
Dagen kommer dock att innehålla ytterligare ett moment nämligen ett välkomnande av diakonen Staffan Gerdmar till kyrkan. Det är lite häftigt. Det blir intressant att se hur det kommer att gå till. Vad kommer han att bidra med till vår församling? Nåväl, som jag brukar säga den som lever får se.
Egentligen befinner jag mig i ett konstigt mellanläge mellan den katolska kyrkan och den svenska kyrkan. Men jag lägger det i guds händer så länge så får vi se vart det tar vägen.
Mot rättningarna.
/Karin

vänskaper

Vänskaper är så viktiga.
När jag tänker på mina vänner och allt de gör bara genom att finnas där blir jag alldeles varm i själen. Hoppas att kunna vara en lika god vän själv. Det är mycket svårt att tänka sig ett liv helt utan vänner. Hur gör man? Hur överlever man. Vänskap är ju så att säga någon form av kärlek medmänniskor emellan. Ett erkännande av att den andre finns och duger som han eller hon är och kanske just det för att personen är just den han/hon är.

Att hitta vänskapen i sina närmaste är också en viktig del av detta att vara människa.

en lördag i oktober

It is saturday again. The sun is shining. August and Lydia are watching morning TV. Viktoria and Arvid are still sleeping. It is a peaceful morning. I have been able to read the newspaper with a lovely cup of coffee. There is an atmosphere of peace and tranquillity. I hope it will be a restful day.

Yesterday was an overwhelming day. My father's funeral. There were a lot of people attending the service. He was a good person. What surprised me the most was what he seem to have meant for his friends and people outside the family. I am happy that they shared their stories and their views on him.

Lately I have experienced a larger need to reflect on life. The importance of listening what people surrounding me have to share about their lives.

Så är det då lördag. Solen skiner. August och Lydia sitter och tittar på morgontv, Viktoria och Arvid sover fortfarande. Det är på det hela taget ganska fridfullt. I lugn och ro har jag läst igenom tidningen med en kopp härligt kaffe i handen. det skapar trygghet och harmoni på något sätt. Detta att få ta det bara lugnt. Tanken är att ha en sådan dag som präglas av lugn och stillhet.

Gårdagen var överväldigande. Fadern begravdes och det var väldigt många människor där. Han var en fin människa. Det som kanske förvånade mig mest var hur mycket han verkar ha betytt för sina vänner och människor utanför familjen. Han hade sidor som människa som jag som dotter aldrig riktigt såg, men som jag är glad över att få ta del av nu.

På sistone har det kommit upp som ett behov att ta det lugnare och lyssna mer på omvärlden. Om vi hjälps åt finns det så mycket vi kan hjälpa varandra med genom att del av varandras öden, äventyr och tankar.

om euron

Som inbiten Euroförespråkare börjar man nu tvivla. Vad vill politikerna egentligen?
Så har det då hänt. Euron håller på att falla i sönder. Hörde precis ett reportage i Studio ett där det talas om vad som krävs för att hålla samman euron och samarbetet. Det verkar som jag förstår det som att det har funnits en dold agenda där man har tänkt att det skall bli mer federalistiskt. Det är ett demokratiskt underskott så till den milda grad.
Man kan fundera på vad det gör för det politiska förtroendet.
Det finns skäl att fundera på vilka krafter det är som verkligen styr.

hoppet tillbaka

Det att gå igenom den ensamhet som jag upplevde igår gav förvånande nog en styrka och mer kraft idag. Det är en seger varje gång man tar sig igenom en sådan tid med egen kraft. Som att man lägger något till sin erfarenhet. Kanske kan det även göra att en viss ödmjukhet inför livet och dess olika törnar kan ta vid.
En känsla av att ingå i en gemenskap och att det finns ett hopp trots allt. Den är livsviktigt. Tänk om man bara kunde komma ihåg det, de dagarna som är så där nattsvarta.

om ensamheten

Idag har jag upplevt en ensamhet som fullkomligt skär genom hela min varelse. Den får hela min själ att frysa till is. Kanske är det en ensamhet som alla upplever. Jag vet inte, men den stänger ute andra lika väl som den stänger inne en själv. Människan kan inte vara gjord för ensamheten.
Så tänker jag att det måste man ju klara att vara ensam. Så är vårt samhälle. Man måste klara sig själv! Ensam är så stark. Men det är inte sant. Det finns tillfällen när ensamheten kan vara härlig när man känner att det här är bra. Men oftast är det när man själv kan välja. När man inte kan det då är ensamheten ett fängelse.
Kanske är det för att det blir så tydligt då vilka som är lyckade och har någon bredvid sig. I nästa sekund måste detta genast dementeras. Av erfarenhet vet jag att ensamheten i tvåsamheten kan vara minst lika, om inte, ensammare.

början på något nytt...

Oj en dag efter det att jag har fått mitt visserligen vikarieuppdrag men ändå arbete. Nu är det upp till mig att se till att eleverna får den engelska de skall få på ett bra sätt. Det känns som att hoppa ut för ett stup... kommer det att fungera eller kommer det att bli kaos... förhoppningsvis kommer det att fungera.
En oerhört lång period av livet håller på att ta slut. Fram tills nu har jag varit den som har suttit vid skolbänken på det ena eller andra sättet och nu är det dags för sidbyte.

Tänker att det här kanske blir något av ett forum där jag kan tänka högt över hur det är att vara lärare i vår tid. Hur ser vardagen ut?
Men lika mycket kan det komma att bli en viss insyn vad det innebär att vara förälder i början av 2000-talet. Vad är det som gör en till just den föräldern man är.

En likhet mellan föräldraskapet och det att vara lärare är den utsträckning man faktiskt är ledare. Då menar jag både kunskapsmässigt och socialt. Ser fram emot att möta mina nya elever. Hoppas att jag skall kunna ge dem hopp och framtidstro att våga tro på sig själva och de kunskaper de förvärvar.

hopp och framtidstro

sjuka barn

Ibland är det frustrerande när barnen blir sjuka. Det är som att livet trycks på den totala paus knappen. Verkligheten är ju att det är, i synnerhet om man är ensamstående, omöjligt att göra någonting annat än att faktiskt bara sätta livet på paus och skjuta upp det som skulle göras till någon annan dag alternativt får det frysa inne helt och hållet. Stressen ökar och pulsen stiger...
eller...
... Sett från ett annat perspektiv kan man möjligen se det som en möjlighet att få vara med sina barn. Det bästa man kan göra blir att läsa en rolig bok för barnen och får på så sätt en mysig stund med barnen.
Därtill finns det även möjlighet att faktiskt själv dra ner lite på takten. Man kan faktiskt få den där pausen som man så länge har behövt. Det blir möjligt att dra ner takten på och hinna dra några djupa andetag.
Så till syvende och sist blir livet ändå som det blir och man får försöka acceptera det och anpassa sig så gott det går.

Ett nytt år - en ny start

Nu är det ett nytt år och därmed en nystart. Dock har jag knappt haft tid till att hinna med att reflektera över detta då livet har bestått enbart av studier och slit med uppsats. men...

Ett nytt år är en ny chans. En ny chans att lyckas med det man vill företa sig i livet. Försöker att ha så lite krav som möjligt. Men med lite struktur och organisation hoppas jag under detta året kunna få ett arbete efter att ha avslutat lärarutbildningen som har varen en stor utmaning. Men det känns fantastiskt spännande att få komma in i den världen som skolan är. Det skall bli mycket spännande och få möta elever och följa deras utveckling framåt i livet.
Det är en viktig poäng att man kan göra skillnad.
Viktigast av allt som förälder är att få följa sina barn ytterligare ett år. Mycket spännande händer. Ett barn som börjar i skolan, ett barn som börjar mellanstadiet, ett barn fortsätter upp i andra klass och endast ett barn kvar på dagis. Hur skall saker och ting bli..
Vilka nya människor kommer man att träffa under året. Vem kommer att ha lagts till vänkretsen. Det här med att träffa människor är något alldeles fantastiskt. Tänk att få vara med den spännande resa som ett liv innebär. De människor vi har runt omkring oss är människor som på ett eller annat sätt är med i ens livsberättelse. Det innebär också var och en är med och är gäster i våra medmänniskors livsberättelser. Det är stort.