tisdag 23 december 2014

#taansvarförSverige, Demokrati à la 2014

Vi har precis gått igenom ett så kallat supervalår. Bara benämningen som de olika medierna har givit året (tror att det är ett medienamn) vittnar om hur man har sett på valet, nämligen som en större eller mindre sporthändelse. Upplägget var sådant, vilket i sig är oroväckande då det vittnar om den allmänna rädslan för allvar i vårt samhälle. Det kan fungera alldeles utmärkt i sportsammanhang som ju faktiskt är lek i någon mening.
  Men jag tycker att jag skymtar en inte lite utan verkligt oroande trend i svenska politik. Det har blivit en lekplats för karriärlysstna politiker. Personligen gick jag i valvåndor i princip hela valrörelsen då jag insåg att jag inte ville ha det regerenade alternativet men inte heller riktigt kunde se mig själv rösta på den mer grönfärgade sidan. Dock räknade jag med att det fortfarande i svensk politik skulle finnas en anda av att vi tänker på Sveriges bästa och lägger ner stridsyxorna när valet är över och hittar en väg framåt.
  Men, nej det fanns inte på agendan. Detta är enligt min åsikt djupt problematiskt. Jag är absolut inte en vän av Sverigedemokraterna men är inte säker på att den allmänna utfrysningen är rätt väg att gå men jag kan i ärlighetens namn inte heller säga vad som hade varit den bästa lösningen framåt. Man måste ta Sverigedemokeraternas väljare på allvar och verkligen på allvar diskutera och fundera över hur vi skall gå tillväga i mottagandet av människor som behöver få komma hit. Hur gör vi för att det skall fungera på alla plan i samhället för alla.
  Dock hade jag förväntat mig så mycket mer av resten av det politiska etablissemanget, framför allt de borgerliga. Under hela mitt liv (inte så långt) har jag röstat åt mitten men nu känner jag inte igen en borgerlighet som är så oförsonliga och ovilliga att ta ett verkligt ansvar när det är skarpt läge för Sverige. Min uppfattning är att det till stor del är alliansen som har drivit S och Mp i armarna på vänstern och därmed bäddat för stora problem. Anser faktiskt att Löfven har gjort det som kan förväntas av honom, oavsett om det är genom att använda fackliga strategier eller ej. Han har ärligt försökt och han erhåller i alla fall min respekt. Men från borgerligheten har jag inte sett någonsomhelst vilja utåt att rädda Sverige.
  I samband med valet gav UR ut en serie för barn om hur Sverige kunde se ut om det blir en diktatur, kanske en serie som var och en av våra riksdagsledamöter skulle se. Det är en otrevlig bild av Sverige som skulle kunna bli verklighet om Svenska politiker skall fortsätta och bara se till sin eget hus och inte till Sverige som helhet.
  Som medborgare i detta land vill jag uppmana politiker att skärpa sig och ta tag i verkligheten, hitta lösningar och ta tag i de stora frågor som måste lösas utan att idka sandlådepolitik.

Demokratin är för viktig för att behandlas som en sandlåda!
 
  

lördag 20 september 2014

Lördag mitt i livet

Så hände det igen. Veckan bara försvann. Mycket har hänt den senaste veckan. Ett valsresultat som fick i alla fall mig att sätta lite lätt i halsen. Något har hänt i vårt land. Något har gått sönder. Men som medborgare i detta land har man stora skäl att fundera över vad det är vi inte gör alternativt vad vi gör som inte fungerar. 
  Det är ju dock inte bara här i Sverige som saker händer som kan få en att bli lite oroad. Läget i Ukraina och östeuropa med en Putin som släpper ur sig kommentarer av typen att han kan inta östeuropeiska huvudstäder på en någorlunda kort tid är inte behagliga nyheter. Det är nyheter som manar till eftertanke och skakar om. 
  På det personliga planet fick jag igår ett besked som rör om i grytan och gör att jag måste tänka om livet en aning. Vet inte riktigt hur detta skall hanteras än men tänker att med tid och reflektion skall det nog gå att få ordning på detta ordentligt. 
 Mitt i allt detta tror jag ändå att den bästa strategin är att reflektera, göra gott och försöka sprida kärlek och ett och annat skratt. 
Trevlig och fridsam lördag. 

lördag 23 augusti 2014

# valångest Var är visionerna?

Ibland känner man sig som väljare som en kund som politikerna vill göra sig till lags för. Men hur gör de detta?
  Än så länge säger politikerna lite halft vad de verkligen vill göra och är snabba med att tala om vad respektive motståndare gör eller inte gör. Men talar de om vad det är som de vill? Talar man om de stora frågorna? Då menar jag de stora frågorna som ligger bakom. Nej enligt min mening gör de inte det.
  De politiska partierna präglas av en kortsiktighet som till en viss del förstör våra viktiga institutioner som vård och skola. Det är politik som präglas av ekonomism med pengarna som mål och inte som medel.

Det här valet borde vara ett ödesval. Det är ett val som handlar om de stora frågorna. Vem är det här samhället till för? Är det tänkt att alla i samhället skall få plats? Om så är fallet undrar jag hur vi gör det? Hur får vi fram allas plats? Hur får mormor/farmor  Agda, Achmed/Sandra, Henrik/Charlotta och Lisa plats i samhället på lika villkor?
  Parallellt med detta måste vi börja fundera på hur vi klarar av samhället från kriser och naturkatastrofer? Vi måste tillsammans hjälpas åt att hitta hållbara lösningar som gör att alla får en plats efter sina förutsättningar.

En första ingång kan vara att börja med hur besluten fattas för att det skall finnas en hållbarhet på sikt. Alla beslut som är möjliga att fatta med långsiktighet borde bli fattade med en analys för konsekvenserna av besluten på, 1, 5 och 10 års sikt. Detta kommer kanske inte att bota alla problem men det kanske skulle kunna bota mandatperiodstänkande och röstfiske.
  Det borde också som en självklarhet alltid finnas med ett barnperspektiv, i de beslut som rör barn, ett genusperspektiv, miljöpåverkan, klassstruktur  samt ett integrationsperspektiv i alla beslut. Det är ett problem när man hastar fram beslut utan en långtidsplan. Risken med korttidsbeslut är att de riskerar att behöva rivas upp snabbt. Det är enligt min åsikt viktigt att vi för in tiden för reflektion som en viktig faktor i beslutsfattande.
 
Det som jag längtar efter som väljare är att få politikernas långsiktiga mål. Min tanke är att det skulle vara bra om politiker vågade stå för exakt vad de ville och säga det oavsett om de vinner röster på det eller inte. Så min uppmaning till politiker hade varit:
  "Våga berätta era visioner. Våga tala om de idéer som ni har även de som ni inte tror vinner röster på kort sikt. Våga ta ett verkligt ansvar även för det som inte har gått så bra, alla kan göra fel. Det är hur man hanterar sina fel som avgör hur man lyckas.







fredag 11 april 2014

konsumismen skapar leda och längtan - en spaning - kanske bara nordiniansk eller större

Så kan man tänka sig har faktiskt även denna arbetsvecka gått. I vanlig ordning försvann den i någon form av big bang hastighet. Men att skriva om den är något som gör att man håller lite bättre koll på det som händer.
   Det är en tradition hos oss, precis som hos många andra svenska familjer att vi har fredagsmys på fredagar. En tid då familjen får samlas och man tittar gärna på något TV-program tillsammans eller någon film. Till detta hör det också att äta. En av de viktigare ingredienserna i detta har varit sötsaker och snacks. Intressant nog håller någonting här att förändras. Barnen vill inte längre ha sockret. De tycker att det tråkigt. Man skulle nog kunna säga att de är lätt blasé på det. 
  Samma sak gäller viljan att titta på en film eller TV. Det är i alla fall här en klart större efterfrågan på att vi spelar ett spel tillsammans eller möjligen har lite högläsning. Men detta är ju någonstans tänker jag ett tecken på den stora konsumismen som också finns då det gäller kulturupplevelser att man så att säga tittar på någonting för tittandets skull utan det som gör att upplevelsen blir större, nämligen att man diskuterar den. Det kan man ju givetvis göra, men jag får väl erkänna att det gör jag nog alldeles för lite på grund av ren trötthet. Det mesta av det normala filmutbudet rör inte på djupet och det blir något som man kan ha och vara utan. 
  Frågan är om man inte skulle kunna se konsumism som en synonym till frosseri. Men frosseri skapar till slut tomhet. Det spelar till slut inte någon roll om man tittar på den där filmen eller inte. Det är egentligen inte det som är själva grejen. 
  Det är skulle jag gissa för egen del anledningen till att det helt plötsligt är betydligt intressantare, vilsammare samt mer attraktivt att en lördags eftermiddag få ta en bok och läsa och gå in i den världen än att bli serverad en historia genom film och vissa tv-program Det finns mycket bra med filmer också. Men en bok kräver att man kopplar på sin hjärna och öppnar upp rum för sin fantasi.  
  En riktigt rolig sak som har hänt idag för L. är att hon fick sin skolas pris för en bra historia. Det är ju självklart så att det är omöjligt att inte som förälder bli väldigt stolt över hennes insats. Men kanske att stoltheten ändå är ändå större just på grund av att det har krävts en ansträning från Lydias sida för att komma dithän.
  Det är detta vi missar i vårt snabbsamhälle och som jag tror är en av anledningarna till att skolresultaten har halkat ner, nämligen att det tar tid att skapa, tänka och lära sig. Men den tid det tar motsvarar också den lycka det är att senare förstå och känna att man har tillägnat sig något nytt som man inte tidigare klarade. Dock finns det mycket i samhället idag som gör allt för att motverka den djupare tillfredställelsen av att hämta in kunskap, och här tror jag faktiskt att lusten tillsamamns med den direkta behovstillfredsställelsen har en avgörande betydelse. Det är inte alltid lustfyllt att lära, i alla fall inte i bemärkelsen att det alltid skall vara kul. Det kan tvärtom vara både jobbigt och mentalt arbetssamt eftersom det stundtals innebär att man måste kasta omkull sina egna antaganden.
  Min åsikt är att det kan inte alltid vara kul och skall inte vara kul för som jag skrev härovan om vi alltid eftersträvar det roliga och festliga blir det inte längre och festligt utan tvärtom intetsägande och tråkigt.

torsdag 10 april 2014

att äta middag

Detta med middagen som samlingspunkt är magiskt. Det spelar liksom inte så stor roll hur dagen har sett ut i övrigt i vår familj äter vi middag, om så klockan är närmare halv nio när vi börjar. Det kan ibland te sig som en omöjlighet att få alla fem att samla ihop sig och vara närvarande både fysiskt och mentalt men när vi väl är där och alla har fått i sig någonting så är samtalet igång och det är faktiskt sällan en måltid förflyter utan att ett samtal med kö är igång.
  Det är vid måltiden vi checkar av vad som har hänt under dagen och man kan få oväntade lektioner i hur det går till vid toaletttömningen på den internationella rymdstationen går till. Det är ett tillfälle när vi delar dagens berättelser och de är många.
  Men det är också ett tillfälle för föreställningar och i sanning måste jag säga att det är sådant som förgyller min dag när yngsta dottern sätter igång med sina skådespelartalanger då  vi stundtals viker oss av skratt.
  Vid aftonens måltid fick jag mig dessutom till livs en lektion i hur man skriver böcker enligt Mårten Sandén förmedlat genom A. I sanning jag hade faktiskt inte en susning om det.
  Så när jag sedan sa god natt till barnen var jag många erfarenheter och en hel del minnen rikare.

Dagens radiotips är "book at bedtime" som går på BBC 4 kl. 22.45 Brittisk tid, alltför sent svensk tid. Men jag rekommenderar den ändå varmt till nattugglor som jag.
  Emellertid intar jag också rollen som morgontupp och måste således nu dra mig tillbaka från världen.

onsdag 9 april 2014

en något lugnare dag i reflektionens tecken

Den dagen existerar inte då man inte lär sig någonting nytt eller får ett nytt perspektiv på något som i övrigt är en bekant upplevlse.  Livet bjuder på möten som vi inte alltid har facit till och tankar som kräver eftertanke och varsamhet när man hanterar dem och de människor som är upphov till dem.

I övrigt var detta en betydligt lugnare dag än de två föregående men som ändå hade både det ena och det andra i bagaget. Samma höga tempo men med en efterhängsen huvudvärk som höll på att mig att storkna. Det att just i det läget då komma ihåg att "oh, jag skall ju på utvecklingssamtal" som förvisso var en bra tillställning men relativt långdragen sådan.

Dagen blev vidare riktigt trevlig eftersom Arvid och August tog hand om att laga middagen medan jag kunde ägna mig åt de underbara nationella proven. Det är sannerligen en extra intressant upplevelse att ha barn som är så stora att de klarar av att ta ansvar för så existentiella delar av livet som att laga middag. Det skedda inte utan min närvaro men verkligheten höll mig borta från grytorna och i sanning det var en av de godaste köttfärssåser jag har ätit.

Hann faktiskt sedan läsa för barnen, ventilera dagen med V. och gå igenom L.s omdömen samt därefter få struktur på berget av rättningar. Så vid närmare eftertanke har detta varit en dag med riktigt goda ingredienser.

tisdag 8 april 2014

måndag - tisdag - tiden

Tiden är något som fascinerar mig djupt, eller skall jag kanske säga tidens förmåga att bara inte stanna kvar. 
  
För en gångs skull kunde jag börja en dag i någon form av mindre hetsigt tempo. Detta trots att jag dagen innan var helt slut. 
  Dagen skulle innehålla ett ordentligt pass på Malmö högskola och lärarlyftet. Detta är en intressant, nyttig och till viss del givande kurs. Till saken hör att vi är så enormt få att detta ställer ett större krav på att man faktisk har hunnit ta sig an det man bör i form av läsande. 

Nåväl vid dagens slut for jag hem och såg till att få i barnen lite mellanmål. Minsta killen och jag åkte till dennes simning, inte utan att tiden sprang iväg. Trots att jag tyckte att det fanns väl tilltaget med tid så blev detändå bråttom till slut. Tanken var att han skulle få låna sin storebrors cykel. Allt var frid och fröjd till den sekund när han skulle börja cykla på cykeln och jag insåg att han var ju inte riktigt av den ståtliga längd som krävdes för att kunna cykla på den cykeln. Ett snabbt beslut fick fattas och vi fick retirera till ursprungscykeln. Men nåväl det gick ju faktiskt bra ändå. 
  Efter en härlig simtur med bastu och dylikt var det dags att cykla hem. Det finns inte ett bättre sätt att färdas i denna värld förutom cykel. Det är ett underbart fortskaffningsmedel. 
  Nu var det bara dags att laga middag och därefter se till att hinna få i säng barnen. Vet inte riktigt vad som händer när man hamnar i just den fasen för den tar så abnormt lång tid för mig. 
  Man vill ju faktiskt hinna äta ordentligt och låta alla samtalsämnen som behövs dryftas få dryftas. Sedan tycker jag som mamma att det är viktigt att vart och ett av barnen får sin beskärda del av uppmärksamhet. Det är ju en trevlig sysselsättning att läsa den där godnattsagan för barnen och det är en stund som i varje fall jag helst inte vill vara utan. 
  När det sedan är dags för att kunna sätta sig ner och gripa sig an det numera bergskedjelika traven med saker som man kan rätta så vill äldsta dottern helst att man skall hjälpa henne med den svenska grammatiken. Det går ju bra och hade kunnat gå ännu bättre om jag inte samtidigt hade försökt styra upp L:s dag därpå, som därtill innebar att jag var tvungen att telefonera för att lyckas koordinera ihop det ändå. Slutresultatet här blev att det ändå inte blev bestämt exakt hur det hela skulle avlöpa utan det blev någon form av halvmesyr där jag hade någon form av möjlig aning hur jag skulle lösa att hon inte just nu kan gå i skolan som hon bör utan att för den skull behöva vabba, vilket stundtals gräver djupa hål i lönekuvertet. Det får man ta men de gånger då man kan hitta lösningar som ändå inte innebär att man inte sviker sitt barn så gör i alla fall jag gärna det. Men i mångt och mycket är livet med barn en fråga om ständiga kompromisser där man aldrig riktigt lyckas få det att bli hundra, men man får gott om lektioner i devisen att "good is enough". 
  Tillbaka till V:s grammatik. Parallellt med att jag sedan hjälpte henne att checka om hon hade hittat alla prepositioner, pronomen och konjunktioner så försökte jag att rätta nationella provuppsatser. Vojne, vojne vilken lyx det är de gånger man kan få syssla med en sak i taget och helt enkelt bli färdig med denna sak. 
  Det är min fasta övertygelse att stressen minskar påtagligt de gånger man kan göra färdigt någonting så långt att det kan bli färdigt. Det som är färdigt kan man släppa helt och hållet. Det gör att man skapar plats i huvudet och man skapar plats för frid. 
 Men så mycket av att leva idag handlar om att skaffa sig en kapacitet att dra ner takten i sig själv även om det utanpå är stressigt ibland går det och ibland går det inte. 
  
Måndagen försvann i en blink, men det var ingenting mot tisdagen. Vaknade upp med en känsla av att jag hade en rad saker som stod på dagordningens första plats. Men det första var hur i hela guds frid skulle jag lösa detta med hur L. skulle klara dagen. Hade tänkt att jag möjligen skulle gå upp och göra pannkakor men skakade snabbt av mig den idén eftersom jag insåg att det skulle inte fungera. Istället bestämde jag mig för att det nog var bäst att i alla fall åka dig med henne och försöka lösa problemet på plats. Det fixade sig men på vägen dit fick jag först förhandla med A. om tiderna, vilket han motvilligt gick med på. Au. följde med mig i bilen. V behövde bli avsläppt till bussen och som sagt det behövdes tid att fixa att L. kom till rätta och att hon skulle fixa utflykts dagen. 

  Ha, klockan var en bit över åtta när jag äntligen lyckades ta mig fram till mitt lilla jobb. Väl där kastas man in i verksamheten. Den första uppgiften blir att ta reda på vem är på jobbet och vem är hemma med sjuka barn och så vidare. Det vill säga kommer det gå att använda den planeringstid man har till sitt förfogande och vad exakt skall man då bestämma sig för att lägga krutet. För att lektionen på eftermiddagen skulle fixa sig så innebar det att det fick bli en massa olika turer. I detta fanns också att planera in hur det skulle vara möjligt att få nationella proven för både år 6 och år 9 att fungera då det gäller det muntliga. Kom i alla fall halvägs fram på denna väg. Det vår man ibland vara nöjd med. 
  Lite mer rättande. Därefter in i år 8 som skulle ha redovisning. Det blev bra men långt ifrån alla hann med att redovisa det får bli en följetong till på torsdag. År 6 skulle titta färdigt på filmen och vi sedan skall arbeta med i morgon. Det blev bra även om vi fick byta lokal, men faktiskt till det bättre. 
  Dagen slutade sedan med ett arbetslagsmöte typ och därefter ett elevmöte. 
  När man sedan kom hem var det tur för min moder som tagit hand om L. under senare delen av dagen hade haft den härliga godheten att faktiskt röja i köket. Så härligt.  Så underbart att komma hem till ett städat kök. 
  För att detta skall fungera finns det bara en sak att göra när man landar från jobbet och har hunnit säga hej ordentligt till barnen. Försvinna ner i en skön sömn och därefter ta tag i aftonens bestyr. Men det är helt okej när man betänker att man får hjälp av i alla fall A. och Au. De hjälpte till med både mat och upppackning av maten som kommit från coop. 
  Sedan lång grammatikförklaring för V. som var mycket tacksam och uppgraderade grammatiken från att hon hatar den till att den är ok. Vilken seger! Dagens största tror jag! Oh du ljuvliga grammatik! 
  Tji fick jag. Här hade jag släpat med mig allehanda böcker hem i tron att i kväll skall jag nog hinna ta tag i alla rättning men när väl det fanns tid att sätta sig var det ex antal brev som skulle besvararas så det blev en stackars text som blev rättad. 

  Varför delar jag nu allt detta. Otroligt tråkiga små saker som händer i livet, jo för att det är min övertygelse att det är just i de små sakerna i livet som det verkliga livet finns. Det är summan av alla dessa till synes enahanda sakerna som ser likadana ut varje dag som helheten som bilder livet finns. Sen kanske med lite flyt det dyker upp någon form av reflektion som bara råkar slinka med. 

lördag 11 januari 2014

delad glädje - mångdubbel glädje

I flera, flera år har mitt liv varit mycket av en kamp. Det är egentligen inte väldigt förändrat och det nya tillståndet är kanske inte långvarigt. Men just i detta nu och sedan en tid tillbaka har jag gått igenom en fas av glädje och en känsla av att vara till freds med livet.
  Tänk det finns så mycket runt omkring mig som jag bara kan gå omkring att vara tacksam och lycklig för, barnen som växer, utvecklas och går sina egna vägar, mina övriga familjemedlemmar som   allt som oftast visar hur värdefullt det är att ha en familj, härliga kollegor som gör att varje dag känns som ett nytt äventyr i skolan, teatergruppen som fördjupar livet och skänker mycket glädje,  samt alla kära vänner.Det är en sann nåd att ni finns omkring mig  som gör livet till vad det är.
  Till syvende och sist står man som människa alltid helt ensam i att vara den man är. Men det faktum att få ha människor omkring som delar tillståndet att vara människa gör det så otroligt mycket lättare och roligare.
  Den andra faktorn som gör livet som ju består av 95 % kamp och 5 % humor är just humorn. Att se livet, ta ett steg bakåt och skaffa sig distans och kunna skratta eller driva lite med allt absurt som händer omkring en.
  Sammantaget gör alla dessa faktorer att det är en stor gåva att bara få leva och hoppas att man får det i många år till och förhoppningsvis med alla mina fina medmänniskor omkring.

Ha en härlig och underbar helg och något vilsam helg!