måndag - tisdag - tiden

Tiden är något som fascinerar mig djupt, eller skall jag kanske säga tidens förmåga att bara inte stanna kvar. 

  

För en gångs skull kunde jag börja en dag i någon form av mindre hetsigt tempo. Detta trots att jag dagen innan var helt slut. 

  Dagen skulle innehålla ett ordentligt pass på Malmö högskola och lärarlyftet. Detta är en intressant, nyttig och till viss del givande kurs. Till saken hör att vi är så enormt få att detta ställer ett större krav på att man faktisk har hunnit ta sig an det man bör i form av läsande. 

Nåväl vid dagens slut for jag hem och såg till att få i barnen lite mellanmål. Minsta killen och jag åkte till dennes simning, inte utan att tiden sprang iväg. Trots att jag tyckte att det fanns väl tilltaget med tid så blev detändå bråttom till slut. Tanken var att han skulle få låna sin storebrors cykel. Allt var frid och fröjd till den sekund när han skulle börja cykla på cykeln och jag insåg att han var ju inte riktigt av den ståtliga längd som krävdes för att kunna cykla på den cykeln. Ett snabbt beslut fick fattas och vi fick retirera till ursprungscykeln. Men nåväl det gick ju faktiskt bra ändå. 

  Efter en härlig simtur med bastu och dylikt var det dags att cykla hem. Det finns inte ett bättre sätt att färdas i denna värld förutom cykel. Det är ett underbart fortskaffningsmedel. 

  Nu var det bara dags att laga middag och därefter se till att hinna få i säng barnen. Vet inte riktigt vad som händer när man hamnar i just den fasen för den tar så abnormt lång tid för mig. 

  Man vill ju faktiskt hinna äta ordentligt och låta alla samtalsämnen som behövs dryftas få dryftas. Sedan tycker jag som mamma att det är viktigt att vart och ett av barnen får sin beskärda del av uppmärksamhet. Det är ju en trevlig sysselsättning att läsa den där godnattsagan för barnen och det är en stund som i varje fall jag helst inte vill vara utan. 

  När det sedan är dags för att kunna sätta sig ner och gripa sig an det numera bergskedjelika traven med saker som man kan rätta så vill äldsta dottern helst att man skall hjälpa henne med den svenska grammatiken. Det går ju bra och hade kunnat gå ännu bättre om jag inte samtidigt hade försökt styra upp L:s dag därpå, som därtill innebar att jag var tvungen att telefonera för att lyckas koordinera ihop det ändå. Slutresultatet här blev att det ändå inte blev bestämt exakt hur det hela skulle avlöpa utan det blev någon form av halvmesyr där jag hade någon form av möjlig aning hur jag skulle lösa att hon inte just nu kan gå i skolan som hon bör utan att för den skull behöva vabba, vilket stundtals gräver djupa hål i lönekuvertet. Det får man ta men de gånger då man kan hitta lösningar som ändå inte innebär att man inte sviker sitt barn så gör i alla fall jag gärna det. Men i mångt och mycket är livet med barn en fråga om ständiga kompromisser där man aldrig riktigt lyckas få det att bli hundra, men man får gott om lektioner i devisen att "good is enough". 

  Tillbaka till V:s grammatik. Parallellt med att jag sedan hjälpte henne att checka om hon hade hittat alla prepositioner, pronomen och konjunktioner så försökte jag att rätta nationella provuppsatser. Vojne, vojne vilken lyx det är de gånger man kan få syssla med en sak i taget och helt enkelt bli färdig med denna sak. 

  Det är min fasta övertygelse att stressen minskar påtagligt de gånger man kan göra färdigt någonting så långt att det kan bli färdigt. Det som är färdigt kan man släppa helt och hållet. Det gör att man skapar plats i huvudet och man skapar plats för frid. 

 Men så mycket av att leva idag handlar om att skaffa sig en kapacitet att dra ner takten i sig själv även om det utanpå är stressigt ibland går det och ibland går det inte. 

  

Måndagen försvann i en blink, men det var ingenting mot tisdagen. Vaknade upp med en känsla av att jag hade en rad saker som stod på dagordningens första plats. Men det första var hur i hela guds frid skulle jag lösa detta med hur L. skulle klara dagen. Hade tänkt att jag möjligen skulle gå upp och göra pannkakor men skakade snabbt av mig den idén eftersom jag insåg att det skulle inte fungera. Istället bestämde jag mig för att det nog var bäst att i alla fall åka dig med henne och försöka lösa problemet på plats. Det fixade sig men på vägen dit fick jag först förhandla med A. om tiderna, vilket han motvilligt gick med på. Au. följde med mig i bilen. V behövde bli avsläppt till bussen och som sagt det behövdes tid att fixa att L. kom till rätta och att hon skulle fixa utflykts dagen. 

  Ha, klockan var en bit över åtta när jag äntligen lyckades ta mig fram till mitt lilla jobb. Väl där kastas man in i verksamheten. Den första uppgiften blir att ta reda på vem är på jobbet och vem är hemma med sjuka barn och så vidare. Det vill säga kommer det gå att använda den planeringstid man har till sitt förfogande och vad exakt skall man då bestämma sig för att lägga krutet. För att lektionen på eftermiddagen skulle fixa sig så innebar det att det fick bli en massa olika turer. I detta fanns också att planera in hur det skulle vara möjligt att få nationella proven för både år 6 och år 9 att fungera då det gäller det muntliga. Kom i alla fall halvägs fram på denna väg. Det vår man ibland vara nöjd med. 

  Lite mer rättande. Därefter in i år 8 som skulle ha redovisning. Det blev bra men långt ifrån alla hann med att redovisa det får bli en följetong till på torsdag. År 6 skulle titta färdigt på filmen och vi sedan skall arbeta med i morgon. Det blev bra även om vi fick byta lokal, men faktiskt till det bättre. 

  Dagen slutade sedan med ett arbetslagsmöte typ och därefter ett elevmöte. 

  När man sedan kom hem var det tur för min moder som tagit hand om L. under senare delen av dagen hade haft den härliga godheten att faktiskt röja i köket. Så härligt.  Så underbart att komma hem till ett städat kök. 

  För att detta skall fungera finns det bara en sak att göra när man landar från jobbet och har hunnit säga hej ordentligt till barnen. Försvinna ner i en skön sömn och därefter ta tag i aftonens bestyr. Men det är helt okej när man betänker att man får hjälp av i alla fall A. och Au. De hjälpte till med både mat och upppackning av maten som kommit från coop. 

  Sedan lång grammatikförklaring för V. som var mycket tacksam och uppgraderade grammatiken från att hon hatar den till att den är ok. Vilken seger! Dagens största tror jag! Oh du ljuvliga grammatik! 

  Tji fick jag. Här hade jag släpat med mig allehanda böcker hem i tron att i kväll skall jag nog hinna ta tag i alla rättning men när väl det fanns tid att sätta sig var det ex antal brev som skulle besvararas så det blev en stackars text som blev rättad. 

  Varför delar jag nu allt detta. Otroligt tråkiga små saker som händer i livet, jo för att det är min övertygelse att det är just i de små sakerna i livet som det verkliga livet finns. Det är summan av alla dessa till synes enahanda sakerna som ser likadana ut varje dag som helheten som bilder livet finns. Sen kanske med lite flyt det dyker upp någon form av reflektion som bara råkar slinka med.