konsumismen skapar leda och längtan - en spaning - kanske bara nordiniansk eller större

Så kan man tänka sig har faktiskt även denna arbetsvecka gått. I vanlig ordning försvann den i någon form av big bang hastighet. Men att skriva om den är något som gör att man håller lite bättre koll på det som händer.

   Det är en tradition hos oss, precis som hos många andra svenska familjer att vi har fredagsmys på fredagar. En tid då familjen får samlas och man tittar gärna på något TV-program tillsammans eller någon film. Till detta hör det också att äta. En av de viktigare ingredienserna i detta har varit sötsaker och snacks. Intressant nog håller någonting här att förändras. Barnen vill inte längre ha sockret. De tycker att det tråkigt. Man skulle nog kunna säga att de är lätt blasé på det. 

  Samma sak gäller viljan att titta på en film eller TV. Det är i alla fall här en klart större efterfrågan på att vi spelar ett spel tillsammans eller möjligen har lite högläsning. Men detta är ju någonstans tänker jag ett tecken på den stora konsumismen som också finns då det gäller kulturupplevelser att man så att säga tittar på någonting för tittandets skull utan det som gör att upplevelsen blir större, nämligen att man diskuterar den. Det kan man ju givetvis göra, men jag får väl erkänna att det gör jag nog alldeles för lite på grund av ren trötthet. Det mesta av det normala filmutbudet rör inte på djupet och det blir något som man kan ha och vara utan. 

  Frågan är om man inte skulle kunna se konsumism som en synonym till frosseri. Men frosseri skapar till slut tomhet. Det spelar till slut inte någon roll om man tittar på den där filmen eller inte. Det är egentligen inte det som är själva grejen. 

  Det är skulle jag gissa för egen del anledningen till att det helt plötsligt är betydligt intressantare, vilsammare samt mer attraktivt att en lördags eftermiddag få ta en bok och läsa och gå in i den världen än att bli serverad en historia genom film och vissa tv-program Det finns mycket bra med filmer också. Men en bok kräver att man kopplar på sin hjärna och öppnar upp rum för sin fantasi.  

  En riktigt rolig sak som har hänt idag för L. är att hon fick sin skolas pris för en bra historia. Det är ju självklart så att det är omöjligt att inte som förälder bli väldigt stolt över hennes insats. Men kanske att stoltheten ändå är ändå större just på grund av att det har krävts en ansträning från Lydias sida för att komma dithän.
  Det är detta vi missar i vårt snabbsamhälle och som jag tror är en av anledningarna till att skolresultaten har halkat ner, nämligen att det tar tid att skapa, tänka och lära sig. Men den tid det tar motsvarar också den lycka det är att senare förstå och känna att man har tillägnat sig något nytt som man inte tidigare klarade. Dock finns det mycket i samhället idag som gör allt för att motverka den djupare tillfredställelsen av att hämta in kunskap, och här tror jag faktiskt att lusten tillsamamns med den direkta behovstillfredsställelsen har en avgörande betydelse. Det är inte alltid lustfyllt att lära, i alla fall inte i bemärkelsen att det alltid skall vara kul. Det kan tvärtom vara både jobbigt och mentalt arbetssamt eftersom det stundtals innebär att man måste kasta omkull sina egna antaganden.
  Min åsikt är att det kan inte alltid vara kul och skall inte vara kul för som jag skrev härovan om vi alltid eftersträvar det roliga och festliga blir det inte längre och festligt utan tvärtom intetsägande och tråkigt.