lördag 24 januari 2015

#Domedagen är nära men släck inte hoppet

Lördagar är för mig en sådan dag då morgonen får börja när sömnen är färdig och sedan gå bestäms av den takten som innebär att saker blir gjorda men stress är förbjudet. Satt därför och i lugn och ro läste sydsvenskan då följande skräckinjagande artikel dyker upp:  
http://www.sydsvenskan.se/varlden/miljohot-flyttar-visaren-framat/  där det visar sig att undergången tycks av forskare att vara närmare än på länge. Är det inte för att vi riskerar att bli uppblåsta av atombomber med tanke på att USA och Ryssland inte har en eldig relation för tillfället, så förutspås vi att drabbas av en större naturkatastrof. Detta styrks av ett antal nobelpristagares intygande. Låt mig säga att det inte är direkt hoppingivande. 
  Detta fick mig osökt att tänka på Viktorias hemkunskapsuppgift https://www.youtube.com/watch?v=jqxENMKaeCU&feature=player_embeddedsom går ut på att titta på en film som hon upplevde som att de endast beskrev eländet i världen. 
  Det är givetvis skolans uppgift att informera våra ungdomar om de faror som finns i världen liksom att informera oss själva om vad som pågår i världen. Man bör dock ta i beaktande att när man förmedlar en film till skolungdomar har man ett stort ansvar att inte se den ena sidan utan att det är viktigt att vi också förmedlar hopp. Är helt övertygad om att läraren i det här fallet inte hade för avsikt att släcka hoppet som sina elever och hon kunde möjligen inte förutse att det skulle kunna bli reaktionen. Men det borde vara en tankeställare. 
  Som lärare har man i uppgift att undervisa och tillsammans med eleverna analysera och begrunda vilka källor det är som lyfter fram en viss information. Det ligger också i undervisningens natur att man belyser ett fenomen från fler sidor än en och hjälper eleverna att se det positiva och det mindre positiva. 
  Samma informerande och analyserande uppdrag har möjligen inte media. I det medieklimat som idag råder upplyses man som samhällsmedlem om en hel del kriser. Det största problem som media idag har som jag ser det är att man frossar så enormt i alla nyheter och kriser. Efter att ha lyssnat i realtid till upplösningen av gisslandramat i Paris fick jag mig en första riktig rejäl tankeställare över vad det gör med oss medborgare att media rapporterar i realtid om en sådan katastrof. Det är inte så att jag menar att det inte skall rapporteras om man kanske det finns anledning att fundera på formen. Men jag tycker att det ligger en viss fara i att verkligheten fiktionaliseras på ett otäckt sätt. Det blir som att vi alla är deltagare i ett gigantiskt detektivdrama. Med det stora undantag att det inte är ett drama utan att det sker i verkligheten och att dramat rör verkliga människor i ett verkligt land. 
  Vad gör detta fenomen med oss medborgare? Min upplevelse är att det gör en överväldigad på ett sätt att man faktiskt inte längre riktigt orkar ta till sig de nyheter som bjuds. eftersom informationsinflödet och analyser, och analyser av analyserna gör att det liknar mer ett krisfrosseri från medias sida som man som lyssnare/tittare blir en medspelare i. Det blir allt oftare svårt att förstå hur man skall förhålla sig till den komplexa verklighet vi lever i. 
  Konsekvensen av detta riskerar bli att man alltmer vänder sig ifrån det som de större nyhetsförmedlarna förmedlar av ren överlevnadsinstinkt. Då media är den tredje statsmakten och på många sätt kan betraktas som en del av etablissemanget är steget inte långt från att man vänder sig bort från makten och ansvaret att forma samhället. 
  Detta fenomen ser jag som en av vår demokratis största faror att man inte längre orkar engagera sig och därmed lämnar man fältet öppet för mindre demokratiskt sinnade intressen oavsett om dessa krafter är från höger, vänster eller från någon form av dolt främmande kapital. 
  Så vart skall denna nattsvarta lördagsreflektion ta vägen nu då. Skall jag bara konstatera att allt ser omöjligt ut och ge er som läser detta en känsla av att allt är kört ändå. Jag sköter mitt så sköter ni ert. Nej det tycker jag hade varit en sällsynt dålig idé. 
  Tvärtom tror jag att det aldrig har varit viktigare att var och en av oss tar fram det som är gott och hittar sätt att göra det vi kan för att göra världen till en bättre ställe att vistas i. Det är när vi tar fram det goda och visar våra barn och ungdomar att det går som vi kan gå mot en ljusare framtid. Då vi visar att var och en har en liten, men ack så viktig roll för att skapa världshistorien och göra världen till en god och bra ställe att vistas i, det vill säga när vi som människor visar våra medmänniskor att det är genom våra små och stora goda  handlingar som vi skapar en bättre värld tillsammans.  

Med hopp om en godare och bättre värld som vi alla skapar tillsammans önskar jag en trevlig och skön lördag till alla vänner!