lördag 9 februari 2013

Veckans goda nyheter

Efter en vecka som sannerligen har kantats av ganska tråkiga och jobbiga nyheter, tänker framför allt på hatet mot kvinnor på nätet, är det dags för två upplyftande nyheter som jag har hittat i Sydsvenskan.

Den första som kom var ett direkt svar på näthatet var en sajt med titeln "anonym nätkärlek". Så oerhört enkelt men ändå så enormt viktigt. Vi behöver tillsammans hjälpa varandra att ge bort av det som bara genereras mer av ju generösare man är. Om ni vill börja, här är länken:  http://anonymnatkarlek.se/.

Den andra positiva nyheten står i dagens tidning där en fotbollsklubb, Limhamn Bunkeflostrand äntligen har gjort upp med attityden (åtminstone av vad man kan läsa sig till i tidningen) att herrarna per definition skall ha högre löner än tjejerna. Det är nog första gången jag ser den typen av tuffare argumentation mot herrarna. "Vi har respekt för att vissa inte vill spela enligt våra villkor. De hävdar att de har ett annat marknadsvärde och det har de kanske. Men nu stiger vi av karusellen. Spelarna på herrsidan har spelat ut föreningarna mot varandra och flyttat runt. Det är simpel barnpsykologi, men vi går på det i klubbarna." ( Ur Sydsvenskans C del sid. C19 lördagen den 9 februari).

Detta var två goda ljus i mörkret.

Må ni alla få en frisk vilsam och trivsam helg!
/Karin


söndag 3 februari 2013

95 % kamp och 5 % typ humor = livet

Åh en så svart inledning till en reflektion kanske du tycker som läser. Nog låter det nattsvart med att livet är 95 % kamp.
  Men måste det tolkas så? Det är jag faktiskt inte säker på. Det är kanske en inställning som avskräcker och ställer låga krav på livet. Det kan dock understrykas att livet sannerligen inte blir rikare bara för att det går fram i 180 km i timmen på en motorväg. Nej kanske tvärtom.
  Ett totalt sidospår men jag har i syfte att spara pengar börjat med att sänka hastigheten när det inte är nödvändigt att var effektiv och det är ju så tjusigt när bensinmätaren går ner på siffror runt 6 dl per mil och inte 9 - 10 liter per mil (rena skräcken). Det intressanta är dock att det gör någonting med en som människa att tagga ner på hastigheten. Man mår liksom bättre av att hinna se och inte bara vara målmedveten. Det finns förvisso något kittlande i effektiviteten, men när den blir hela livsfilosofin har livet en tendens att bli lite för grått.
  Trots att detta skrivs i en blogg tänker jag att det finns något bra i att saker inte går på två röda sekunder utan att det får ta tid. Det faktum att det man gör inte handlar om en direkt bekräftelse utan att man får fundera en stund och arbeta igenom något tror jag att jag som person mår bra av men jag är övertygad om att det är något som vårt samhälle faktiskt skulle behöva mer av.
  Det finns faktiskt ett självändamål med att saker får ta tid. Det finns en poäng med att man får kämpa lite innan man får en belöning och ibland får man inte ens en belöning och att lära sig att ta det. Det handlar om att livet har fler än en sida och att det är de hårda och jobbiga sidorna som skaver och gör ont som man faktiskt till slut går vidare på och  gör att man blir härdad för att gå framåt.
  Tro nu inte att detta inte betyder att man inte skall ha roligt och få sig ett gott skratt emellanåt. Tvärtom tror jag att det är de fem procenten som klistrar ihop livet till det som ger hopp och möjlighet att gå vidare. Det är hoppet om ett skratt, ett leende och helt enkelt vanligt dösnack som gör att man tar det där hopplösa steget ur den ljuva sömnen till ett vaket tillstånd som kräver ens fulla uppmärksamhet och förmåga.