lördag 23 juni 2012

Nått mål: En värld som håller för alla, människor, djur och natur.

Människan har alltid hävdat att vi lever i den mest  revolutionära tider av alla. Det händer mycket. Just nu anser jag dock att det finns skäl att begrunda om inte detta är tiden för att radikalt förändra det samhälle eller till och med den värld vi lever i. Men givetvis är det ett väldigt stöddigt påstående att göra så här en midsommardag i juni 2012.
  Vem är då jag som gör detta? Har jag någon större roll i samhället. Nej, inte mer än att vara en medborgare i det samhälle vi lever i. Dessutom har jag sedan barnsben ett djupt rotat intresse för samhället, vår historia.
  Finns det då fog för detta påstående. Ja, jag menar det. Vi befinner oss i en värld i fritt fall. Vi befinner oss i en värld där delar av Europa åter står på gränsen till ekonomiskt sönderfall medan andra blomstrar. Rapporteringen om detta sönderfall pågår dagligen även om de är halvt förtäckta i en orkan av väderord. I spåren av de nedskärningar som pågår följer socialoro.
  Ett nynazistiskt parti har fått en rejäl andel röster. De har dock enligt Svenska Dagbladet fredagen den 22 juni börjat använda sig av misshandel av oskyldiga människor som inte stämmer in på deras människoideal. Enligt min mening går det inte att missta sig på likheten med de metoder som den nazistiska gruppen SA genomförde på trettiotalet i Tyskland.
  I stora delar av Mellanöstern har den arabiska våren gått mer och mer mot polarvinter. Mycket hopp har försvunnit. Militären i Egypten gör precis allt för att inte släppa ifrån sig den makt som folket och stora delar av världen i övrigt trodde att de hade släppt i och med att Hosni Mubarak avgick. Syrien är ytterligare ett exempel på när ett folk förtrycks och världen tittar på. Två stora länder som fungerar som en krutdurk.
  I USA har en hel del av det politiska arbetet stannat upp ordentligt för att kongressen inte riktigt fungerar. Filibusters har blivit vardagsmat vilket gör att det  är svårt att ta sig framåt. Samtidigt i USA blir alltfler arbetslösa.
  Hur har vi det då i Sverige. Om man bara skulle lyssna på det som regeringen säger om läget i Sverige skulle man kunna få intrycket av att Sverige är ett land som klarar sig alldeles utmärkt. Men skrapar man lite under ytan och tittar på de som inte bara är "etniska svenskar" i medelåldern, så ser man att det finns att göra i detta land också. Det finns en hel del människor som av olika anledningar inte har jobb, är sjuka eller har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden.
  Parallellt med detta finns det en tendens att de som har jobb, jobbar tills de fullkomligt stupar. Arbetsgivarna utnyttjar varje uns av kraft i sina arbetstagare.
  Finns det då något hopp för världen? JA, MEN ABSOLUT. Det är upp till oss hur vi vill forma världen. Vi måste bara fatta det. Om det är någon tid i världen man skall börja stöpa om samhället från grunden så är det nu. Det är dags att börja ifrågasätta:

  • kravet på evig tillväxt. 
  • vår rätt att använda jorden på det sätt vi gör, vi tar både från mindre utvecklade länder (på grund av det orättfärdiga system vi skapat), och våra barn och barnbarns framtid. 
  • vår rätt att objektifiera människor och djur för den grova girighetens skull. 
  • varför 8 timmars arbetsdag skulle vara för evigt given. - Dela på jobben, fler får arbete, fler betalar skatt, färre blir sjukskrivna på grund av utmattning. 

Nått mål: En värld som håller för alla, människor, djur och natur. 
Säg ja till framtiden börja förändra! 



Glad sommar!

onsdag 6 juni 2012

nationaldag, skolavslutning och annat somrigt

Så var vi då där igen. Det är Sveriges nationaldag. Även om jag nu är en vardagsmänniska och rent principiellt tycker att det är bättre när man får en rytm och vardagar är vardagar och helger helger, så får jag nog tillstå att detta med en helt plötslig sovmorgon är välkommet.Det att slippa stressa en dag är ljuvligt.
   Dagen då det tycks vara många som funderar på vad det egentligen är vi firar. Helt uppenbart är det inte.  Det tycks som att politikerna har bestämt sig för att jo det är viktigt att vi har en dag ledig så här i försommartider. Innan vi hade nationaldagen hade vi ju pingstafton. Det tog man bort eftersom det är en kristen högtid och det kan vi ju alla inte fira då väldigt många i den svenska befolkningen antingen har en annan tro eller helt enkelt inte har någon tro alls. Det tycker jag personligen är helt okej.
  Däremot är jag lätt tveksam till detta med att fira vår nation. Det är ju inte så att vi har väldigt mycket att fira. Vi har inte varit i krig på väldigt länge sista gången var i början av 1800-talet. Det är ju närmare 200 år sedan. Sveriges insats under andra världskriget går inte till historien som en av de mer heroiska. Det finns förvisso vissa inslag av typen Raol Wallenberg. Sätter man det i relation till att Sverige lät en hel del soldater passera genom vårt land till och från Norge kan man verkligen undra vad det är vi firar, tycker jag i alla fall.
  Samtidigt finns det ett behov av att vi kollektivt har saker som vi alla i samhället har gemensamt. Ser detta i relation att jag helt nyligen genom en av mina elever fick en helt ny vinkel på detta med vikten av att fira saker tillsammans. Det att det kan betyda mycket att man delar tillsammans med resten av befolkningen fester och tidpunkter som alla känner ett behov att fira. Elevens resonemang fick mig att fundera på hur tomt det kanske är om man inte anammar de fester som i Sverige har kristen anknytning. Man hamnar så att säga utanför den stora gemensamma  festerna. Därmed belyste hon vikten av att vi tillsammans i samhället har gemensamma fester. Om vi tar bort alla de religiösa fester som vi tillsammans genom århundradena har byggt vår tidsstruktur på, jul, påsk, kristi himmelfärd, pingst och midsommar hamnar vi i en kulturell tomhet. Vad skall vi då bygga vår kultur omkring. Jag menar inte faktiskt att det måste vara kring de kristna högtiderna men tycker att vi skall fundera väldigt noga vilka högtider vi har och vad det är vi skall fira.
  Kanske är det så som en god vän som precis varit med och delat vår frukost sa att  det vi skall fylla vår nationaldag är tankar på de gemensamma värderingar vi har i samhället om frihet och demokrati... kanske en tanke att bygga vidare på.