Nått mål: En värld som håller för alla, människor, djur och natur.

Människan har alltid hävdat att vi lever i den mest  revolutionära tider av alla. Det händer mycket. Just nu anser jag dock att det finns skäl att begrunda om inte detta är tiden för att radikalt förändra det samhälle eller till och med den värld vi lever i. Men givetvis är det ett väldigt stöddigt påstående att göra så här en midsommardag i juni 2012.
  Vem är då jag som gör detta? Har jag någon större roll i samhället. Nej, inte mer än att vara en medborgare i det samhälle vi lever i. Dessutom har jag sedan barnsben ett djupt rotat intresse för samhället, vår historia.
  Finns det då fog för detta påstående. Ja, jag menar det. Vi befinner oss i en värld i fritt fall. Vi befinner oss i en värld där delar av Europa åter står på gränsen till ekonomiskt sönderfall medan andra blomstrar. Rapporteringen om detta sönderfall pågår dagligen även om de är halvt förtäckta i en orkan av väderord. I spåren av de nedskärningar som pågår följer socialoro.
  Ett nynazistiskt parti har fått en rejäl andel röster. De har dock enligt Svenska Dagbladet fredagen den 22 juni börjat använda sig av misshandel av oskyldiga människor som inte stämmer in på deras människoideal. Enligt min mening går det inte att missta sig på likheten med de metoder som den nazistiska gruppen SA genomförde på trettiotalet i Tyskland.
  I stora delar av Mellanöstern har den arabiska våren gått mer och mer mot polarvinter. Mycket hopp har försvunnit. Militären i Egypten gör precis allt för att inte släppa ifrån sig den makt som folket och stora delar av världen i övrigt trodde att de hade släppt i och med att Hosni Mubarak avgick. Syrien är ytterligare ett exempel på när ett folk förtrycks och världen tittar på. Två stora länder som fungerar som en krutdurk.
  I USA har en hel del av det politiska arbetet stannat upp ordentligt för att kongressen inte riktigt fungerar. Filibusters har blivit vardagsmat vilket gör att det  är svårt att ta sig framåt. Samtidigt i USA blir alltfler arbetslösa.
  Hur har vi det då i Sverige. Om man bara skulle lyssna på det som regeringen säger om läget i Sverige skulle man kunna få intrycket av att Sverige är ett land som klarar sig alldeles utmärkt. Men skrapar man lite under ytan och tittar på de som inte bara är "etniska svenskar" i medelåldern, så ser man att det finns att göra i detta land också. Det finns en hel del människor som av olika anledningar inte har jobb, är sjuka eller har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden.
  Parallellt med detta finns det en tendens att de som har jobb, jobbar tills de fullkomligt stupar. Arbetsgivarna utnyttjar varje uns av kraft i sina arbetstagare.
  Finns det då något hopp för världen? JA, MEN ABSOLUT. Det är upp till oss hur vi vill forma världen. Vi måste bara fatta det. Om det är någon tid i världen man skall börja stöpa om samhället från grunden så är det nu. Det är dags att börja ifrågasätta:

• kravet på evig tillväxt. 
• vår rätt att använda jorden på det sätt vi gör, vi tar både från mindre utvecklade länder (på grund av det orättfärdiga system vi skapat), och våra barn och barnbarns framtid. 
• vår rätt att objektifiera människor och djur för den grova girighetens skull. 
• varför 8 timmars arbetsdag skulle vara för evigt given. - Dela på jobben, fler får arbete, fler betalar skatt, färre blir sjukskrivna på grund av utmattning. 

Nått mål: En värld som håller för alla, människor, djur och natur. 

Säg ja till framtiden börja förändra! 

Glad sommar!