lördagskrönika siste mars 2012

Så var det då helg igen. En del har hänt under senaste veckan. När det gäller nyhetsflödet är det nog framför allt Sten Tolgfors avgång som står högst upp på listan bland nyheter. På ett mänskligt plan kan man förstå Tolgfors att han faktiskt inte orkade vara jagad av pressen. Å andra sidan är det så att säga hans ansvar som försvarsminister att svara på frågor som han är ytterst ansvarig för, såvida inte möjligen Fredrik Reinfelt har ytterligare lite ansvar.

Men nog väckte hans avgång flera frågor än vad det gav svar på. Vad är det mer som inte har kommit fram i denna härva. Det är ju helt klart att vårt "fläckfria" moraliska yttre som land återigen har blivit skamfilat. Varför skriver regeringar med vad som verkar vara riksdagens goda minne avtal med länder som är känd icke-demokratiska om att hjälpa till att bygga anläggningar för att bygga vapen? Det är fullständigt förkastligt.

De som förespråkar vapenexport menar ofta att Sverige måste ha en vapenindustri för att kunna försvara oss om krig skulle komma över oss. Problemet om jag har förstått det hela rätt är att för att kunna upprätthålla denna mycket dyra industri och den forskning som ligger bakom är att då måste den sälja vapen för att få in pengar. Den paradox som då uppkommer är att rimligen behöver inte demokratiska länder som inte ligger i krig, speciellt mycket vapen. Vart vänder man sig då, jo till stater som tycker sig ha ett sådant behov, vilka då, rimligen diktaturer eller länder som ligger i krig.

Tittar man då närmare på detta innebär det att Sveriges politik för vapenförsäljning ligger i direkt konflikt med hur den verkliga verkligheten ser ut för vapenindustrin. Detta måste ju rimligen få den konsekvensen som vi har sett nu, nämligen att vapenindustrin ändå säljer vapen till diktatur med statliga myndigheters goda minne.

Dock har det nu blivit lite svårt eftersom media har satt strålkastarljuset på frågan. Därmed har även riksdagens konstitutionsutskott blivit tvunget att göra detsamma. Men kommer det att leda till förändring? Svårt att säga, troligen inte.

Mitt förslag till Sveriges riksdag är att lägga en stor del av de pengar som man använder för att stödja vapenindustrin och liknande verksamheter, på verksamheter som främjar positivt skapande som leder till liv och utveckling.

/Karin

reflektioner om medvetenhet, stress och vikten av att sikta på helhet i allt man gör

Simultankapacitet är något som oftast förknippas och kopplas ihop med kvinnor. Men frågan är om det verkligen är en positiv förmåga. Helt klart är det en användbar förmåga som gör att man kan hinna med väldigt mycket. Skulle inte en man öva upp samma förmåga om verkligheten hade krävt det. Det är något som i alla fall jag är ganska säker på. Vi lär oss det vi behöver oavsett om vi är män eller kvinnor. (kan man hoppas i alla fall)

Tittar man närmare hur simultankapacitet egentligen fungerar så är det faktiskt så att till syvende och sist kan man ändå inte göra mer än sak i taget. Det som man däremot kan göra är att ha många projekt gående. Det är ju givetvis rimligt att inte lägga sig på sofflocket medan potatisgratängen står i ugnen, utan då gör man en eller flera av dessa grejer som också behövs göras.

Resultatet av att leva på detta sätt brukar sluta med att man har många pågående projekt som löper samtidigt. Det betyder dock inte bara att man gör flera praktiska saker rent konkret samtidigt utan vad som är utmaningen, är att man samtidigt har många oavslutade projekt i hjärnan. Varje påbörjat projekt i hjärnan tar plats, tid och energi både intellektuellt och känslomässigt. Kanske lägger man inte ner en stor mängd med känslomässig energi i tvätten, städandet eller vad man nu gör, men en liten del tar den ändå även av känslan. Det som tar mycket tid är dock att ha många saker på stand by i huvudet.

Ett sätt att minska stress har i alla fall för mig varit att se till att fullfölja de projekt jag har och se till att de blir helt avslutade. Fördelen med detta är dels att man får den obetalbara känslan att vara färdig med någonting. Den tillfredsställelse det är att kunna bocka av något på sin lilla lista, oavsett om den är fysisk, elektronisk eller mental, är värd mycket. Dels är det en fördel att göra färdigt därför att färdiga saker försvinner delvis ur huvudet. Det blir inte något som står och tar plats i det man håller på med. Därmed ger man sig själv rum och faktiskt en större inre balans.

Nåväl lite reflektioner från mig mitt i livet men med ett visst lugn.

/Karin