tisdag 23 december 2014

#taansvarförSverige, Demokrati à la 2014

Vi har precis gått igenom ett så kallat supervalår. Bara benämningen som de olika medierna har givit året (tror att det är ett medienamn) vittnar om hur man har sett på valet, nämligen som en större eller mindre sporthändelse. Upplägget var sådant, vilket i sig är oroväckande då det vittnar om den allmänna rädslan för allvar i vårt samhälle. Det kan fungera alldeles utmärkt i sportsammanhang som ju faktiskt är lek i någon mening.
  Men jag tycker att jag skymtar en inte lite utan verkligt oroande trend i svenska politik. Det har blivit en lekplats för karriärlysstna politiker. Personligen gick jag i valvåndor i princip hela valrörelsen då jag insåg att jag inte ville ha det regerenade alternativet men inte heller riktigt kunde se mig själv rösta på den mer grönfärgade sidan. Dock räknade jag med att det fortfarande i svensk politik skulle finnas en anda av att vi tänker på Sveriges bästa och lägger ner stridsyxorna när valet är över och hittar en väg framåt.
  Men, nej det fanns inte på agendan. Detta är enligt min åsikt djupt problematiskt. Jag är absolut inte en vän av Sverigedemokraterna men är inte säker på att den allmänna utfrysningen är rätt väg att gå men jag kan i ärlighetens namn inte heller säga vad som hade varit den bästa lösningen framåt. Man måste ta Sverigedemokeraternas väljare på allvar och verkligen på allvar diskutera och fundera över hur vi skall gå tillväga i mottagandet av människor som behöver få komma hit. Hur gör vi för att det skall fungera på alla plan i samhället för alla.
  Dock hade jag förväntat mig så mycket mer av resten av det politiska etablissemanget, framför allt de borgerliga. Under hela mitt liv (inte så långt) har jag röstat åt mitten men nu känner jag inte igen en borgerlighet som är så oförsonliga och ovilliga att ta ett verkligt ansvar när det är skarpt läge för Sverige. Min uppfattning är att det till stor del är alliansen som har drivit S och Mp i armarna på vänstern och därmed bäddat för stora problem. Anser faktiskt att Löfven har gjort det som kan förväntas av honom, oavsett om det är genom att använda fackliga strategier eller ej. Han har ärligt försökt och han erhåller i alla fall min respekt. Men från borgerligheten har jag inte sett någonsomhelst vilja utåt att rädda Sverige.
  I samband med valet gav UR ut en serie för barn om hur Sverige kunde se ut om det blir en diktatur, kanske en serie som var och en av våra riksdagsledamöter skulle se. Det är en otrevlig bild av Sverige som skulle kunna bli verklighet om Svenska politiker skall fortsätta och bara se till sin eget hus och inte till Sverige som helhet.
  Som medborgare i detta land vill jag uppmana politiker att skärpa sig och ta tag i verkligheten, hitta lösningar och ta tag i de stora frågor som måste lösas utan att idka sandlådepolitik.

Demokratin är för viktig för att behandlas som en sandlåda!