fredag 6 maj 2016

Absurditeten i krig

Under den första julen under det första världskriget. Alltså julen 1914 utspelade sig en total paradox. De meniga soldaterna från båda sidorna av kriget den här gången utgörande av tyskar och engelsmän gick helt enkelt upp ur sina skyttegravar och önskade varandra god jul. Man utbytte några ord bytte cigaretter och så vidare. Till slut spelade man också en fotbollsmatch mellan Tyskland och England. Helt otroligt i ett krig som annars på det flesta sätt var riktigt fruktansvärt.
  I Fall of Giants  vilket är den första i  The Century trilogy av Ken Follet belyses vad ett krig i alla fall delvis är. Det två som talar är relativt nära vänner sedan sina barndomsår. Enda haken är att den ena är tysk,  von Ulrich och den andra Fitz är engelsman. Här möts de på julnatten.
  "The voice was familiar. He truned to see a German approaching. As the man came close, he regognized him. 'Von Ulrich?' he said in amazement.
  'The very same!' Walter smiled broadly and held out his hand. Automatically Fitz took it. Walter shook hands vigoursly. He looked thinner, Fitz thought, and his fair skin weathered. I suppose I've change too, Fitz thought.
  Walter said: 'This is amazing - what a coincidence!'
  'I'm glad to see you fit an well', Fitz said. 'Though I probably shouldnt't be.'
  'Likewise!'
  'What are we going to do about this?' Fitz waved a hand at the fraternizing soldiers. 'I find it worrying.'
  'I agree. When tomorrow comes they may not wish to shoot at their new friends.'
  'And then what would we do?'

Ett förslag skulle kunna ha varit att kanske sluta kriga och hitta en diplomatisk lösning. Men det kanske hade varit för enkelt.

Källor:
Follett, Ken. Fall of Giants. London: Pan, 2011. Print.