fredag 17 februari 2012

kontroll - varför så viktigt

Den första och mest centrala rubriken i dagens sydsvenskan lyder "Barnen såg på när deras mamma knivskars till döds". Senare i artikeln http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1609320/Barnen-sag-nar-deras-mamma-mordades.html kommer det fram att offret och mördaren låg i en vårdnadstvist om barnen.

När man senare läser Heidi Avellans artikel http://www.sydsvenskan.se/opinion/heidiavellan/article1609313/Ren-renare-men-hon-ar-renast.html om tendens att män, för de är oftast de som är ledande när det handlar om att sätta religiösa påbud, hittar på regler som kontrollerar och begränsar kvinnor med ursäkten att det är gud som ligger bakom.

Det som är frustrerande i dessa båda texter handlar om att det handlar om män som känner ett starkt behov av att kontrollera kvinnor. De är lite olika i sin vilja att använda våld mot kvinnor. I det första fallet är våldet så allvarligt att hennes liv släcks helt och hållet. Den totala begränsningen. En absolut vidrig handling. Vad kommer att hända med dessa barn som bevittnat sin egen mammas död?

Det som Heidi Avellan tar upp handlar om samma sak fast i mindre skala och mindre våldsamt. Nämligen behovet av att begränsa kvinnors möjligheter att vara människor med lika stor rörelsefrihet som männen. Det faktum att man gör det med en mer eller mindre påhittad sanktion från Gud. För observera att oavsett om man tror på Gud eller ej så är existensten av väsendet i fråga inte på något sätt bevisat och bör därför inte fungera på det sättet som rättesnöret för det mänskliga livet.

Min fråga är varför tillåts denna begränsning av kvinnors liv på jorden, oavsett plats? Varför är det av så stor betydelse att begränsa kvinnors liv? Någon tjänar på det. Vad är det som händer med pojkar när de växer upp till män? Vad händer med flickor som växer upp till kvinnor? Hur kan vi stärka både kvinnors och mäns förståelse för deras eget värde som personer och varje människas rätt att inte bli kränkt och inskränkt i sitt människovarande? Detta är frågor som angår alla för många, många fler än de som drabbas direkt berörs av detta.

Vi lever i en tid där jämställdheten inte direkt går framåt utan snarare bakåt.
Men det är ändå frågor som är högst aktuella och som jag uppmanar alla att fundera på om man är människa i världen år 2012.

söndag 12 februari 2012

en vintermeny

Hej kära vänner!
Då och då händer det att man står där framför spisen och inte kan komma på något som man skall äta. Medan man står/sitter eller existerar så hinner barnen bråka, de hinner dra och slita i dig och ställa till med allmänt kaos. Någon krashar totalt, vi befinner oss ju mitt i krashtimmarna (17 - 20). Här kommer då en liten räddare i nöden (kanske). Tyvärr kan jag inte ge er recept eftersom en del av dem är copyrightade. Men då får ni använda er av fantasin och låta er inspireras av titeln.

Måndag: Kinagryta med ris, skär upp härliga morotsstavar så frestar man aptiten och höjer blodsockret. Dessert: banan.

Tisdag: Spaghetti Bolognese. En känd rätt för de flesta kan varieras i det oändliga. Själv kör jag hårt med en som aldrig har tomat i sig. Avsluta det hela med äpple. Ett tips här är att göra mycket köttfärssås så har man på det sättet gjort halva lördagens jobb.

Onsdag: Skink och ostpaj serverad med en grönsallad med fina avocadotärningar. Dessert: clementin

Torsdag: Blodkorv, smörstekta äpplen, rivna morötter. Tänk på att inte dricka mjölk till detta för då tappar ni själva blodkorvens poäng att man får i sig massa järn. Dricker man istället apelsinjuice till så hjälper c-vitaminen i apelsinen kroppen att ta upp järnet. Ge järnet ;-)

Fredag: Pizza. När du nu gör degen se till att göra en rejäl deg. Dela upp den i tre eller fyra bitar beroende på hur många som skall äta och frys in det som inte skall användas till aftonens pizza. På så sätt har du gjort pizzan till en möjlig "snabbmat", utan att behöva köpa halv fabrikat.

Lördag: Lasagne, använd tisdagens överblivna köttfärsås, halva jobbet är nu gjort. Eftersom det är fredag kan man ju med fördel avsluta med lite glass läckert upplagd i glad med lite strössel eller chokladsås över. Eller varför inte båda.

Söndag: Fläskstek gärna stoppad med katrinplommon, vill man ha annan smak kan man stoppa i några vitlöksklyftor. Alltefter humör och lust. Till detta gör man en sås som man med fördel kan spetsa med lite portvin (jag har en förkärlek för madeira). Självklart när man serverar fläskstek gör ju äppelmoset. För att få med lite grönsaker kan man steka morotspengar i honung, då har man trollat fram lite honungspengar.


Nåväl,
smaklig vecka!
/Karin

en söndagstanke - fyra sidor av kunglig babyiver

Sydsvenskan ägnar idag hela fyra sidor åt kronprinsessan och Prins Daniels förestående nedkomst. Det kan säkert i kungakramande fantasters öron tyckas som lagom eller rent av för lite. I mina ögon är det många bilder för mycket och en hel massa tecken för mycket.
För egen del tycker jag att det är högst tveksamt. Visst det är Sveriges blivande statschef vi skall se. Men det lär nog dröja innan vederbörande är statschef. Det som dock sticker i ögonen är det faktum att vi fortfarande 2012 har ett statsskick där vi som folk inte har rätt att bestämma över vem det är som vi har som statschef. Detta är befängt. I och med att den svenska författningen är som den är och kungafamiljen inte får och inte skall uttrycka sig politiskt om någonting vet vi ju de facto inte var de står politiskt. Även om de inte får uttrycka sig politiskt har de säkert som de människor de är säkerligen en åsikt om saker och ting och påverkas i någon mån i sina handlingar av de åsikter de har.
Fram för folkets rätt att bestämma över vem som är vår statschef. Fram för folkets rätt att avsätta en statschef om denne inte fungerar.
Jag rekommenderar härmed alla att gå med i republikanska föreningen och därmed stödja att Sverige så småningom blir republik.
http://repf.se/ För att göra det lättare skickar jag med föreningens länkadress.
nåväl ha nu en riktigt trevlig söndag vi är kanske en dag närmare en republik.

fredag 10 februari 2012

angående pensionsålder

Denna vecka har en debatt börjat rasa. Roliga bilder av denna typ (bilden hämtad från http://www.google.se/search?tbm=isch&hl=sv&source=hp&biw=1280&bih=685&q=rheinfeldt+pensions%C3%A5lder&gbv=2&oq=rheinfeldt+pensions%C3%A5lder&aq=f&aqi=&aql=&gs_sm=3&gs_upl=1329l8030l0l8113l32l32l4l20l23l0l87l427l7l7l0) denna.MenMen ger dessa bilder verkligen en rättvis bild av vad det handlar om? Ser vi verkligen ut på det här sättet när vi är 75 år gamla. Svaret på den frågan beror på, vem du är, vilket/vilka arbeten du har haft, vilket land du kommer från och inte minst hur du lever.
Personligen tycker jag att det under ganska lång tid har varit uppenbart att det mesta som dagens människor tar för givet och det som man själv tog för givet stadigt blir sämre. Alltså det där med att generationerna födda på 60-talet och framåt skulle få gå i pension vid 65 har jag sett som en utopi länge. Men måste det vara negativt? Jag är inte säker på det. Det beror ju på vad vi gör eller om vi ens kommer in på arbetsmarknaden. Det som Maria Wetterstrand skrev idag i Sydsvenskan på ledarplats om arbetslivet talar för att det nog finns möjligheter att tänka om http://www.sydsvenskan.se/opinion/signerat/article1607693/Hellre-han-an-vi.html.
Överhuvudtaget befinner vi oss i en period där vi behöver skaka om vårt samhälle milt och se vilka stenar vi behöver vända på för att få det mer humant. När det gäller arbete är det så mycket mer än det man faktiskt gör. Det handlar om atmosfären på arbetsplatsen. Har man kollegor som förhöjer livet eller har man en annan typ av atmosfär. Men ofta ger arbetet ett dagligt sammanhang. Det är på arbetet många spenderar en stor del av vår vardag. Vardagen grå, trist eller vackert färgad är ju trots allt där livet verkligen sker.
Det gäller dessvärre inte alla. Det finns en stor del, alltför stor del av vår befolkning som faktiskt inte får del av denna verklighet. På det glada 80-talet talades det ibland om "arbete åt alla" som en målsättning. Vart tog den visionen vägen? Har vi givit upp hoppet om detta eftersom ingen längre talar om det? Om så är fallet, varför? Vi har ett samhälle där vi straffar ut dem som av en eller annan anledning blir sjukskrivna? Det är ofta människor som har slitit på och strävat efter att göra sitt bästa där de kan.
Nej vi behöver ett samhälle där vi tar vara på våra medmänniskor. Vi behöver skapa ett samhälle tillsammans där alla får plats och där var och en kan göra sin insats efter förmåga. Det skall vara ett samhälle där vi vågar låta människor vara människor och inte kunder eller handelsvaror.
Vad har nu detta med pensionsåldern att göra. Jo, den måste inte vara huggen i sten. Tvärtom bör den vara individanpassad som det mesta annat i livet. Det mesta går att lösa på det ena eller det andra sättet. Vi kan på arbetsmarknaden bidra till så mycket olika saker. Den som är ny och inte har arbetat så länge kan bidra med nytänkande och entusiasm, medan den som har varit med några år längre kan dela med sig av sin bank av erfarenheter så att inte den unga nödvändigtvis måste uppfinna samma hjul en gång till. På det sättet kan vi få ett rikt samhälle som kan sträva vidare.
Dagens vision, mänsklighet, omtanke och en individanpassad pensionsålder. Var och en efter sin förmåga och sina möjligheter.
/Karin