Den första och mest centrala rubriken i dagens sydsvenskan lyder "Barnen såg på när deras mamma knivskars till döds". Senare i artikeln http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1609320/Barnen-sag-nar-deras-mamma-mordades.html kommer det fram att offret och mördaren låg i en vårdnadstvist om barnen.
När man senare läser Heidi Avellans artikel http://www.sydsvenskan.se/opinion/heidiavellan/article1609313/Ren-renare-men-hon-ar-renast.html om tendens att män, för de är oftast de som är ledande när det handlar om att sätta religiösa påbud, hittar på regler som kontrollerar och begränsar kvinnor med ursäkten att det är gud som ligger bakom.
Det som är frustrerande i dessa båda texter handlar om att det handlar om män som känner ett starkt behov av att kontrollera kvinnor. De är lite olika i sin vilja att använda våld mot kvinnor. I det första fallet är våldet så allvarligt att hennes liv släcks helt och hållet. Den totala begränsningen. En absolut vidrig handling. Vad kommer att hända med dessa barn som bevittnat sin egen mammas död?
Det som Heidi Avellan tar upp handlar om samma sak fast i mindre skala och mindre våldsamt. Nämligen behovet av att begränsa kvinnors möjligheter att vara människor med lika stor rörelsefrihet som männen. Det faktum att man gör det med en mer eller mindre påhittad sanktion från Gud. För observera att oavsett om man tror på Gud eller ej så är existensten av väsendet i fråga inte på något sätt bevisat och bör därför inte fungera på det sättet som rättesnöret för det mänskliga livet.
Min fråga är varför tillåts denna begränsning av kvinnors liv på jorden, oavsett plats? Varför är det av så stor betydelse att begränsa kvinnors liv? Någon tjänar på det. Vad är det som händer med pojkar när de växer upp till män? Vad händer med flickor som växer upp till kvinnor? Hur kan vi stärka både kvinnors och mäns förståelse för deras eget värde som personer och varje människas rätt att inte bli kränkt och inskränkt i sitt människovarande? Detta är frågor som angår alla för många, många fler än de som drabbas direkt berörs av detta.
Vi lever i en tid där jämställdheten inte direkt går framåt utan snarare bakåt.
Men det är ändå frågor som är högst aktuella och som jag uppmanar alla att fundera på om man är människa i världen år 2012.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar