Men nog väckte hans avgång flera frågor än vad det gav svar på. Vad är det mer som inte har kommit fram i denna härva. Det är ju helt klart att vårt "fläckfria" moraliska yttre som land återigen har blivit skamfilat. Varför skriver regeringar med vad som verkar vara riksdagens goda minne avtal med länder som är känd icke-demokratiska om att hjälpa till att bygga anläggningar för att bygga vapen? Det är fullständigt förkastligt.
De som förespråkar vapenexport menar ofta att Sverige måste ha en vapenindustri för att kunna försvara oss om krig skulle komma över oss. Problemet om jag har förstått det hela rätt är att för att kunna upprätthålla denna mycket dyra industri och den forskning som ligger bakom är att då måste den sälja vapen för att få in pengar. Den paradox som då uppkommer är att rimligen behöver inte demokratiska länder som inte ligger i krig, speciellt mycket vapen. Vart vänder man sig då, jo till stater som tycker sig ha ett sådant behov, vilka då, rimligen diktaturer eller länder som ligger i krig.
Tittar man då närmare på detta innebär det att Sveriges politik för vapenförsäljning ligger i direkt konflikt med hur den verkliga verkligheten ser ut för vapenindustrin. Detta måste ju rimligen få den konsekvensen som vi har sett nu, nämligen att vapenindustrin ändå säljer vapen till diktatur med statliga myndigheters goda minne.
Dock har det nu blivit lite svårt eftersom media har satt strålkastarljuset på frågan. Därmed har även riksdagens konstitutionsutskott blivit tvunget att göra detsamma. Men kommer det att leda till förändring? Svårt att säga, troligen inte.
Mitt förslag till Sveriges riksdag är att lägga en stor del av de pengar som man använder för att stödja vapenindustrin och liknande verksamheter, på verksamheter som främjar positivt skapande som leder till liv och utveckling.
/Karin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar