en politisk vision i sikte?

Sitter och begrundar vad som är på gång i den svenska politiken. Trots att det irriterar mig en aning att man fortfarande betraktar socialdemokratin som det viktigaste partiet i svensk politik från medias sida, så är det ändå spännande att se vad denne nya partiledare har att komma med.

Först en liten synpunkt vad det gäller Mona Sahlin. Som kvinna bedrövar jag mig djupt att hon inte fick chansen och uppbackningen att vara med längre. Men hon var på något sätt dömd på förhand. Hon fick aldrig chansen att verkligen vara ledare för socialdemokraterna. Detta är i alla fall min mening som ser partiet från utsidan.

Något som jag dock personligen har tyckt fattas åtminstone de senaste fjorton åren i svensk politik är en vision. Någon som faktiskt vill någonting med Sverige. Någon som funderar över hur Sverige skall vara som land. Det behövs ett parti i Sverige som vågar tänka längre fram än till nästa val. Någon som vågar fundera över hur Sverige skall se ut om ett par decennier. Det behövs en berättelse om framtiden.

När man lyssnar och läser det som finns om att säga om Håkan Juholt så blir i alla fall jag någonstans hoppfull. Hans intressanta bild om att den som står i solsken faktiskt behöver hjälpa den som befinner sig i ösregn säger något om hans grundinställning. Ett samhälle som lämnar sina svagaste i sticket är ett samhälle som alla förlorar på. Vi bygger samhället tillsammans. Det kommer inte fungera om vissa sätter på sig solglasögonen med skyddslappar och hörlurar samtidigt som grannen fryser i kylan.
Vi behöver i vårt samhälle lära oss att tänka långsiktigt. Rom byggdes inte på en dag. Vårt välfärdssystem byggdes inte heller på en dag. Men någonstans under de senaste åren får man en känsla av att det faktiskt är betydligt lättare att rasera de system som gör att människor kan känna en viss grundtrygghet än att bygga upp dem.

Därmed absolut inte sagt att de system vi har för att hålla upp paraplyet för varandra är felfria. Det finns inte ett sätt att nå fram till att alla skall vara trygga. Man måste vara öppna för olika förslag. Men det är viktigt att det finns en grundtanke och ett mål med den politik som förs. Det målet måste finnas på ett högre plan. I det läget blir det väldigt hoppfullt när Juholt först vill att socialdemokraterna åter igen minns att man först måste ta ut kompassen i politiken och sedan gräva i verktygslådan efter fungerande verktyg. Man måste först veta vart det är man är på väg. På sätt och vis påminner han om Barack Obama i sin framtoning.