En eftertankens vecka

Det här med tidens framfart är något som man som människa nog inte kan låta bli att begrunda. Delvis på grund av känslan är att tiden går väldigt ojämnt.Vissa tillfällen i livet kryper tiden fram andra springer den fram utan att man riktigt förstår hur det är möjligt. Trots det är tiden konstant. 

  Troligen har upplevelsen en hel del att göra med hur mycket vi förväntas göra med tiden. Eller kanske snarare hur mycket vi förväntas göra under den tid vi är tilldelad. 

  Fram till den här veckans början var pärlorna på mitt tidsband tämligen tätt påträdda. Till och med så tätt påträdda att vissa pärlor låg ovanpå varandra. Det var en kamp att hinna få betrakta och känna på varje pärla livet givit. 

  Så kom då lovet som en välbehövlig oas av tid. Då resultattänkande och handling ligger nära hur jag fungerar satte jag mentalt upp vissa mål med den här veckan.

•  Tid för barnen och göra saker som de ville. 
• Tid att träffa vänner.  
• Tid för vila och sömn. 
• Tid att fundera över vart nästa mål och vad som är meningen med den här tillvaron. Till en viss del kalibrera om mig själv. 

  Nå hur blev det nu? Faktum är att det blev en hel del tid för vila och för att ge barnen den tid de behöver. Spela spel och läsa för dem. Laga mat och dona. Tillsammans har vi låtit tiden stå stilla och levt i den takt som livet självt ger. Det är en viktig känsla och det är betydelsefullt att se till att verkligen göra det. 

  Vänner har både barnen och jag träffat. Vänner är, förutom familjen, det som håller oss uppe som människor tror jag. Det är i mötet med vänner som man hämtar energin för att få livet att fungera även när det blåser höststorm. Det är när man får dela livets storheter och småheter som man kommer vidare och får ny energi att leva det liv vi är satta här för att leva. 

 Sömn och vila har annars varit prioritet ett och legat som en grundton som har genomsyrat hela atmosfären i Casa Nordin under detta lov.  Det som är svårt när man lever i 150 km i timmen är att när man väl kopplar av så kommer all trötthet som en rekyl efter en och med den inte bara ljusa tankar. Men när nu rekylen stannat upp och det därtill har funnits tid att tänka framåt igen och bena i den framtid som är men med det bibehållna lugnet som denna paus trots allt utmynnat i en känsla av viss tillförsikt och framtidstro. 

En fridfull och lugn allhelgonahelg med många ljus!