Den är bespottad av många. Man pratar ofta om den grå vardagen och man riktigt känner hur oxveckorna efter jul liksom hänger kvar ända in i November.
Dock delar jag inte denna otyckandeomkänsla för vardagen då jag tycker att det är här i vardagen som man verkligen lever. Det finns något charmerande med att känna till ramarna i livet. De vanliga veckorna i kalendern bär med sig en väldig trygghet. Man vet att det är fem dagar som är fyllda med jobb och upplevelser. Det är fullt av måsten och förpliktelser men också många ljuspunkter. Genom att veckorna och dagarna har en ram som är förhållandevis förutsägbar gör det att överraskningarna lyser så mycket mer. Ett fint exempel på detta var när en av mina kollegor så trevligt tittade in med en julmuffins när eftermiddagströttheten hotade med att lägga sig som ett moln över huvudet. Vips var eftermiddagen lite ljusare.
När man är igenom dessa fem dagar har man att se fram emot ett eller två dygn av vila och möjlighet att äga sin tid.
Länge leve vardagen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar