Det har nu gått ett och ett halvt dygn sedan de horribla attentaten i Paris. Det finns nog inte någon som inte berörs på ett eller annat sätt. Den stora frågan som kommer nu är troligen. Vad händer nu? I alla fall tänker jag så. Vad blir konsekvensen? Har terroristerna lyckats eller har de inte lyckats att skrämma oss till ofrihet?
Det beror på hur vi reagerar nu. Det beror på hur vi tillsammans agerar efter dessa attentat. Detta är först och främst en attack mot var och en som drabbades men det är nästan lika mycket en attack mot oss alla och den frihet vi har.
Men hur går vi vidare. Personligen tror jag att det allra viktigaste vi har är att inte vara rädda. Det betyder inte att vi inte skall vara medvetna om att det kan hända i princip var som helst i världen. Detta betyder inte att vi skall vara naiva men vi får inte anslås av en rädsla som förlamar oss eller ännu värre börjar misstänka våra medmänniskor för att vilja ont.
Kanske är det viktigare än någonsin att vi ser till att livet går vidare, att vi ser var och en som vi möter som en människa med sin egen unika historia och rätt att existera oavsett var i världen vi kommer ifrån. Framför allt som vuxen i kontakt med barn och unga är det viktigaste att vi håller upp det som är det vardagliga livet, sprider lugn, och inger hopp och finns där och lyssnar och samtalar om det som händer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar