I de här dagarna är nog de allra flesta lärare begravda i rättningshögar och tankar om vilket betyg man skall kunna sätta på elevernas prestationer. Men det frestar på för det känns som att det är det enda man gör från alra morgon till särla kväll (Tack Kajsa för att du gav mig det ordet) När man sedan väl får gå och och lägga sig, ja då drömmer man om det istället.
Tänker att det viktigaste självklart är och förblir eleverna. Dessa härliga och stundtals så arbetssamma mäniskornasom gör att man ibland vill hoppa ur sig själv av frustration för att det kan vara så svårt att bara sitta helt stilla och lyssna på en instruktion. Även om alltför många elever vägrar att förstå att instruktionen ger så mycket av nyckeln till framgång. Detta då om det är en tydlig sådan. (kan ibland känna medlidande med de elever som hade mig som lärare i början av karriären.)
En av de trevliga delarna av yrket är dock stundtals just rättningen. Det är spännande att se vad eleverna har hittat på när man rättar den där texten som de hade skrivit. Vad fastnade av undervisningen och vad gick eleverna spårlöst förbi. Vad behöver man köra i repris och vad kan man för den här gången checka av som att det här klarade de av.
Nåväl nu matpaus och - promenadpaus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar