konsumismen skapar leda och längtan - en spaning - kanske bara nordiniansk eller större

Så kan man tänka sig har faktiskt även denna arbetsvecka gått. I vanlig ordning försvann den i någon form av big bang hastighet. Men att skriva om den är något som gör att man håller lite bättre koll på det som händer.

   Det är en tradition hos oss, precis som hos många andra svenska familjer att vi har fredagsmys på fredagar. En tid då familjen får samlas och man tittar gärna på något TV-program tillsammans eller någon film. Till detta hör det också att äta. En av de viktigare ingredienserna i detta har varit sötsaker och snacks. Intressant nog håller någonting här att förändras. Barnen vill inte längre ha sockret. De tycker att det tråkigt. Man skulle nog kunna säga att de är lätt blasé på det. 

  Samma sak gäller viljan att titta på en film eller TV. Det är i alla fall här en klart större efterfrågan på att vi spelar ett spel tillsammans eller möjligen har lite högläsning. Men detta är ju någonstans tänker jag ett tecken på den stora konsumismen som också finns då det gäller kulturupplevelser att man så att säga tittar på någonting för tittandets skull utan det som gör att upplevelsen blir större, nämligen att man diskuterar den. Det kan man ju givetvis göra, men jag får väl erkänna att det gör jag nog alldeles för lite på grund av ren trötthet. Det mesta av det normala filmutbudet rör inte på djupet och det blir något som man kan ha och vara utan. 

  Frågan är om man inte skulle kunna se konsumism som en synonym till frosseri. Men frosseri skapar till slut tomhet. Det spelar till slut inte någon roll om man tittar på den där filmen eller inte. Det är egentligen inte det som är själva grejen. 

  Det är skulle jag gissa för egen del anledningen till att det helt plötsligt är betydligt intressantare, vilsammare samt mer attraktivt att en lördags eftermiddag få ta en bok och läsa och gå in i den världen än att bli serverad en historia genom film och vissa tv-program Det finns mycket bra med filmer också. Men en bok kräver att man kopplar på sin hjärna och öppnar upp rum för sin fantasi.  

  En riktigt rolig sak som har hänt idag för L. är att hon fick sin skolas pris för en bra historia. Det är ju självklart så att det är omöjligt att inte som förälder bli väldigt stolt över hennes insats. Men kanske att stoltheten ändå är ändå större just på grund av att det har krävts en ansträning från Lydias sida för att komma dithän.
  Det är detta vi missar i vårt snabbsamhälle och som jag tror är en av anledningarna till att skolresultaten har halkat ner, nämligen att det tar tid att skapa, tänka och lära sig. Men den tid det tar motsvarar också den lycka det är att senare förstå och känna att man har tillägnat sig något nytt som man inte tidigare klarade. Dock finns det mycket i samhället idag som gör allt för att motverka den djupare tillfredställelsen av att hämta in kunskap, och här tror jag faktiskt att lusten tillsamamns med den direkta behovstillfredsställelsen har en avgörande betydelse. Det är inte alltid lustfyllt att lära, i alla fall inte i bemärkelsen att det alltid skall vara kul. Det kan tvärtom vara både jobbigt och mentalt arbetssamt eftersom det stundtals innebär att man måste kasta omkull sina egna antaganden.
  Min åsikt är att det kan inte alltid vara kul och skall inte vara kul för som jag skrev härovan om vi alltid eftersträvar det roliga och festliga blir det inte längre och festligt utan tvärtom intetsägande och tråkigt.

att äta middag

Detta med middagen som samlingspunkt är magiskt. Det spelar liksom inte så stor roll hur dagen har sett ut i övrigt i vår familj äter vi middag, om så klockan är närmare halv nio när vi börjar. Det kan ibland te sig som en omöjlighet att få alla fem att samla ihop sig och vara närvarande både fysiskt och mentalt men när vi väl är där och alla har fått i sig någonting så är samtalet igång och det är faktiskt sällan en måltid förflyter utan att ett samtal med kö är igång.
  Det är vid måltiden vi checkar av vad som har hänt under dagen och man kan få oväntade lektioner i hur det går till vid toaletttömningen på den internationella rymdstationen går till. Det är ett tillfälle när vi delar dagens berättelser och de är många.
  Men det är också ett tillfälle för föreställningar och i sanning måste jag säga att det är sådant som förgyller min dag när yngsta dottern sätter igång med sina skådespelartalanger då  vi stundtals viker oss av skratt.
  Vid aftonens måltid fick jag mig dessutom till livs en lektion i hur man skriver böcker enligt Mårten Sandén förmedlat genom A. I sanning jag hade faktiskt inte en susning om det.
  Så när jag sedan sa god natt till barnen var jag många erfarenheter och en hel del minnen rikare.

Dagens radiotips är "book at bedtime" som går på BBC 4 kl. 22.45 Brittisk tid, alltför sent svensk tid. Men jag rekommenderar den ändå varmt till nattugglor som jag.
  Emellertid intar jag också rollen som morgontupp och måste således nu dra mig tillbaka från världen.

en något lugnare dag i reflektionens tecken

Den dagen existerar inte då man inte lär sig någonting nytt eller får ett nytt perspektiv på något som i övrigt är en bekant upplevlse.  Livet bjuder på möten som vi inte alltid har facit till och tankar som kräver eftertanke och varsamhet när man hanterar dem och de människor som är upphov till dem.

I övrigt var detta en betydligt lugnare dag än de två föregående men som ändå hade både det ena och det andra i bagaget. Samma höga tempo men med en efterhängsen huvudvärk som höll på att mig att storkna. Det att just i det läget då komma ihåg att "oh, jag skall ju på utvecklingssamtal" som förvisso var en bra tillställning men relativt långdragen sådan.

Dagen blev vidare riktigt trevlig eftersom Arvid och August tog hand om att laga middagen medan jag kunde ägna mig åt de underbara nationella proven. Det är sannerligen en extra intressant upplevelse att ha barn som är så stora att de klarar av att ta ansvar för så existentiella delar av livet som att laga middag. Det skedda inte utan min närvaro men verkligheten höll mig borta från grytorna och i sanning det var en av de godaste köttfärssåser jag har ätit.

Hann faktiskt sedan läsa för barnen, ventilera dagen med V. och gå igenom L.s omdömen samt därefter få struktur på berget av rättningar. Så vid närmare eftertanke har detta varit en dag med riktigt goda ingredienser.

måndag - tisdag - tiden

Tiden är något som fascinerar mig djupt, eller skall jag kanske säga tidens förmåga att bara inte stanna kvar. 

  

För en gångs skull kunde jag börja en dag i någon form av mindre hetsigt tempo. Detta trots att jag dagen innan var helt slut. 

  Dagen skulle innehålla ett ordentligt pass på Malmö högskola och lärarlyftet. Detta är en intressant, nyttig och till viss del givande kurs. Till saken hör att vi är så enormt få att detta ställer ett större krav på att man faktisk har hunnit ta sig an det man bör i form av läsande. 

Nåväl vid dagens slut for jag hem och såg till att få i barnen lite mellanmål. Minsta killen och jag åkte till dennes simning, inte utan att tiden sprang iväg. Trots att jag tyckte att det fanns väl tilltaget med tid så blev detändå bråttom till slut. Tanken var att han skulle få låna sin storebrors cykel. Allt var frid och fröjd till den sekund när han skulle börja cykla på cykeln och jag insåg att han var ju inte riktigt av den ståtliga längd som krävdes för att kunna cykla på den cykeln. Ett snabbt beslut fick fattas och vi fick retirera till ursprungscykeln. Men nåväl det gick ju faktiskt bra ändå. 

  Efter en härlig simtur med bastu och dylikt var det dags att cykla hem. Det finns inte ett bättre sätt att färdas i denna värld förutom cykel. Det är ett underbart fortskaffningsmedel. 

  Nu var det bara dags att laga middag och därefter se till att hinna få i säng barnen. Vet inte riktigt vad som händer när man hamnar i just den fasen för den tar så abnormt lång tid för mig. 

  Man vill ju faktiskt hinna äta ordentligt och låta alla samtalsämnen som behövs dryftas få dryftas. Sedan tycker jag som mamma att det är viktigt att vart och ett av barnen får sin beskärda del av uppmärksamhet. Det är ju en trevlig sysselsättning att läsa den där godnattsagan för barnen och det är en stund som i varje fall jag helst inte vill vara utan. 

  När det sedan är dags för att kunna sätta sig ner och gripa sig an det numera bergskedjelika traven med saker som man kan rätta så vill äldsta dottern helst att man skall hjälpa henne med den svenska grammatiken. Det går ju bra och hade kunnat gå ännu bättre om jag inte samtidigt hade försökt styra upp L:s dag därpå, som därtill innebar att jag var tvungen att telefonera för att lyckas koordinera ihop det ändå. Slutresultatet här blev att det ändå inte blev bestämt exakt hur det hela skulle avlöpa utan det blev någon form av halvmesyr där jag hade någon form av möjlig aning hur jag skulle lösa att hon inte just nu kan gå i skolan som hon bör utan att för den skull behöva vabba, vilket stundtals gräver djupa hål i lönekuvertet. Det får man ta men de gånger då man kan hitta lösningar som ändå inte innebär att man inte sviker sitt barn så gör i alla fall jag gärna det. Men i mångt och mycket är livet med barn en fråga om ständiga kompromisser där man aldrig riktigt lyckas få det att bli hundra, men man får gott om lektioner i devisen att "good is enough". 

  Tillbaka till V:s grammatik. Parallellt med att jag sedan hjälpte henne att checka om hon hade hittat alla prepositioner, pronomen och konjunktioner så försökte jag att rätta nationella provuppsatser. Vojne, vojne vilken lyx det är de gånger man kan få syssla med en sak i taget och helt enkelt bli färdig med denna sak. 

  Det är min fasta övertygelse att stressen minskar påtagligt de gånger man kan göra färdigt någonting så långt att det kan bli färdigt. Det som är färdigt kan man släppa helt och hållet. Det gör att man skapar plats i huvudet och man skapar plats för frid. 

 Men så mycket av att leva idag handlar om att skaffa sig en kapacitet att dra ner takten i sig själv även om det utanpå är stressigt ibland går det och ibland går det inte. 

  

Måndagen försvann i en blink, men det var ingenting mot tisdagen. Vaknade upp med en känsla av att jag hade en rad saker som stod på dagordningens första plats. Men det första var hur i hela guds frid skulle jag lösa detta med hur L. skulle klara dagen. Hade tänkt att jag möjligen skulle gå upp och göra pannkakor men skakade snabbt av mig den idén eftersom jag insåg att det skulle inte fungera. Istället bestämde jag mig för att det nog var bäst att i alla fall åka dig med henne och försöka lösa problemet på plats. Det fixade sig men på vägen dit fick jag först förhandla med A. om tiderna, vilket han motvilligt gick med på. Au. följde med mig i bilen. V behövde bli avsläppt till bussen och som sagt det behövdes tid att fixa att L. kom till rätta och att hon skulle fixa utflykts dagen. 

  Ha, klockan var en bit över åtta när jag äntligen lyckades ta mig fram till mitt lilla jobb. Väl där kastas man in i verksamheten. Den första uppgiften blir att ta reda på vem är på jobbet och vem är hemma med sjuka barn och så vidare. Det vill säga kommer det gå att använda den planeringstid man har till sitt förfogande och vad exakt skall man då bestämma sig för att lägga krutet. För att lektionen på eftermiddagen skulle fixa sig så innebar det att det fick bli en massa olika turer. I detta fanns också att planera in hur det skulle vara möjligt att få nationella proven för både år 6 och år 9 att fungera då det gäller det muntliga. Kom i alla fall halvägs fram på denna väg. Det vår man ibland vara nöjd med. 

  Lite mer rättande. Därefter in i år 8 som skulle ha redovisning. Det blev bra men långt ifrån alla hann med att redovisa det får bli en följetong till på torsdag. År 6 skulle titta färdigt på filmen och vi sedan skall arbeta med i morgon. Det blev bra även om vi fick byta lokal, men faktiskt till det bättre. 

  Dagen slutade sedan med ett arbetslagsmöte typ och därefter ett elevmöte. 

  När man sedan kom hem var det tur för min moder som tagit hand om L. under senare delen av dagen hade haft den härliga godheten att faktiskt röja i köket. Så härligt.  Så underbart att komma hem till ett städat kök. 

  För att detta skall fungera finns det bara en sak att göra när man landar från jobbet och har hunnit säga hej ordentligt till barnen. Försvinna ner i en skön sömn och därefter ta tag i aftonens bestyr. Men det är helt okej när man betänker att man får hjälp av i alla fall A. och Au. De hjälpte till med både mat och upppackning av maten som kommit från coop. 

  Sedan lång grammatikförklaring för V. som var mycket tacksam och uppgraderade grammatiken från att hon hatar den till att den är ok. Vilken seger! Dagens största tror jag! Oh du ljuvliga grammatik! 

  Tji fick jag. Här hade jag släpat med mig allehanda böcker hem i tron att i kväll skall jag nog hinna ta tag i alla rättning men när väl det fanns tid att sätta sig var det ex antal brev som skulle besvararas så det blev en stackars text som blev rättad. 

  Varför delar jag nu allt detta. Otroligt tråkiga små saker som händer i livet, jo för att det är min övertygelse att det är just i de små sakerna i livet som det verkliga livet finns. Det är summan av alla dessa till synes enahanda sakerna som ser likadana ut varje dag som helheten som bilder livet finns. Sen kanske med lite flyt det dyker upp någon form av reflektion som bara råkar slinka med. 

delad glädje - mångdubbel glädje

I flera, flera år har mitt liv varit mycket av en kamp. Det är egentligen inte väldigt förändrat och det nya tillståndet är kanske inte långvarigt. Men just i detta nu och sedan en tid tillbaka har jag gått igenom en fas av glädje och en känsla av att vara till freds med livet.
  Tänk det finns så mycket runt omkring mig som jag bara kan gå omkring att vara tacksam och lycklig för, barnen som växer, utvecklas och går sina egna vägar, mina övriga familjemedlemmar som   allt som oftast visar hur värdefullt det är att ha en familj, härliga kollegor som gör att varje dag känns som ett nytt äventyr i skolan, teatergruppen som fördjupar livet och skänker mycket glädje,  samt alla kära vänner.Det är en sann nåd att ni finns omkring mig  som gör livet till vad det är.
  Till syvende och sist står man som människa alltid helt ensam i att vara den man är. Men det faktum att få ha människor omkring som delar tillståndet att vara människa gör det så otroligt mycket lättare och roligare.
  Den andra faktorn som gör livet som ju består av 95 % kamp och 5 % humor är just humorn. Att se livet, ta ett steg bakåt och skaffa sig distans och kunna skratta eller driva lite med allt absurt som händer omkring en.
  Sammantaget gör alla dessa faktorer att det är en stor gåva att bara få leva och hoppas att man får det i många år till och förhoppningsvis med alla mina fina medmänniskor omkring.

Ha en härlig och underbar helg och något vilsam helg!

kollektivt ansvar eller ej

Förnågra veckor sedan lade en av mina facebookvänner ut en 10 år gammal artikel som handlar om att det finns en kollektiv skuld för att det finns ett förtryck mot kvinnor. Detta skrev en annan vän en kommentar om som jag kände att den vill jag bemöta. Tyvärr kan jag inte hitta svaret igen.
  Svaret gick i alla fall ut på att vända argumentationen baklänges. Nu skall jag erkänna att jag inte är en mästare på argumentation och kan redan höra en hel rad motargument.
  Trots detta skall jag försöka ge mig på äventyret då jag tycker att ett seriöst svar förtjänar ett seriöst svar. Det blir inte långt.
  Kan man utkräva ett kollektivt ansvar för varje individuell man som finns för det förtryck som finns. Det direkta svar som finns på den frågan är naturligtvis nej för det finns olika män precis som det finns olika kvinnor.
  Men om man flyttar sig en aning i samhällsdebatten och drar paralleller till rasismen så ser man att det finns likheter. Rasism definieras på detta sätt av Nordstedts ordbok: "åskådning som är baserad på föreställningar om att vissa raser är överlägsna  andra. om hävdande av den vita rasens (och i synnerhet den nordiska rasens) överlägsenhet." 

Den är en ideologi som baseras på ett kollektivt ansvar där de som inte är vita på ett sätt hålls ansvariga för att de just är vita. Det innebär att faktiskt alla vita har ett ansvar så länge de faktiskt inte aktivt gör något för att motverka detta och kämpar emot. Ett exempel på detta är de vita i Sydafrika som under apartheidregimens tid faktiskt bar en kollektiv skuld. 

Min uppfattning är att förtryck av kvinnor är en form av rasism men inte mellan vita och svarta utan mellan kvinnor och män. Överallt i världen har denna form av förtryck letat sig in, inte sällan med gud som högste försvarare av ojämlikheten.  Det är inte exakt lika i fallet med män men det är då inte mycket som skiljer dessa åt. Som man i detta samhälle har du ett tolkningsföreträde, vare sig du vill det eller inte, du har ett större ansvar att säga ifrån i fråga om förtryck för att du är man och på den gynnade delen av samhällets sida för att inte ha en del i det ansvar för de uttryck för förtryck som faktiskt finns. 

från stress och press till ett riktigt liv

För några veckor sedan fick jag ett uppvaknande som inte var väldigt behagligt. Det fick mig att verkligen börja fundera på hur det här livet skall levas. Varför gör jag som jag gör? Varför är det tiden som har makt över mig och inte jag över tiden?
  Min slutsats har blivit att livet måste få ta den tid det tar. Olika saker tar olika lång tid. Men visst det finns ju saker man kan göra för att ta ner stressen. Här tänkte jag lägga ut några tips hur jag tänker.
  Trots ett schema som inte lämnar många sekunder kvar till annat så tänker jag att det är ju just i alla dessa saker som livet händer. Det gör att i alla fall jag försöker att vara mer närvarande på det ställe jag faktiskt är. Det innebär att jag försöker att bara fokusera på just den sak jag för tillfället håller på med och på olika sätt isolera bort det som händer på sidan om. Det kan innebära att man ibland måste be människor omkring en att vänta en liten stund. Detta för att själva det fenomenet att få avsluta det man håller på med gör att hjärnan blir färdig med den och kan därefter helt avsluta och lämna det helt och hållet. Det upptar således inte ens eget "cacheminne". Resultatet blir att i alla fall jag blir lugnare och känner mig tillfreds med livet.
  Personligen har jag ett längre tag haft problem med att jag så fort jag vaknar alternativt precis innan jag skall vakna, vaknar och hjärnan är igång på hundratio procent. Alla förstår att det inte är en lysande variant ljuset brinner i båda ändar.
  Lösningen på detta har för mig blivit att fokusera stenhårt på andningen, delvis för att min gode kollega tipsade indirekt om detta. Jag insåg att det låg en stor klokskap i detta och det är en av de effektivaste metoderna för att hamna i ett nutillstånd och att lugna ner tempot.
  Långvarig sömnbrist är något av detta mest dystra som finns. Människan är inte gjort för att vara en robot. Visst finns det ett fåtal av oss som klarar sig med en mikroskopisk sömn men jag är definitivt inte en av dem. Därför har jag beslutat att det skall bli ett slut på femtimmars-nätterna och därunder. Det är för riskabelt och man tappar bort sig själv. Sömnen är det häftigaste vi människor har. Vi reparerar oss, vi har egen gratis bio i huvudet (förhoppningsvis bra men kan dessvärre vara skräckhistorier av den negativa arten.). När vi sover lagrar vi dagens upplevelser och lagrar dem till minnen i både kort och långtidsminnnen.

Så kära vänner:
Var närvarande, gör klart, andas och sov!

kreativitet i vardagen

En relativt ordinär tisdag är till ända. Men precis som alla andra dagar är inte heller den här lik någon annan dag tack vare att det var just en vardag. Det som gör vardagen så speciell är just det att själva ramen "vardag" går på rutin. Man går upp, lagar frukost, får i väg barnen till allehanda ställen och därefter ser till att man själv hamnar på jobbet och så vidare genom dagens alla hållpunkter.
  Ramen gör att själva livet får plats att man har tid för att skapa och göra saker. Livet blir så innehållsrikt.
  I afton när jag hade lyckats göra min dagliga omstart, powernap och därefter en kopp kaffe. Haft allehanda förhandlingar om hur mycket skärmtid som kunde tolereras kom helt plötsligt äldste sonen till mig i köket och frågade om han fick hjälpa till. Det fick han gärna göra. Det var en liten stund tillsammans med honom då han fick möjlighet att komma med förslag på hur vi skulle göra med fisken och såsen och vilka ingredienser vi skulle tillsätta, hur det skulle kryddas. Slutligen fick han äran att presentera middagen när vi väl kommit så långt att den skulle serveras.
  Det är de små tillfällena som ändå är så stora som gör att livet är så rikt och värdefullt.
God natt och sov gott världen!

var pengarna kommer från

På väg till jobbet häromdagen hörde jag på radion om åldringsvården förvisso i Storbritannien men det kunde lika gärna ha varit i Sverige. Det var exakt samma problem och ett problem som jag vet existerar eftersom en god vän till mig arbetar i just denna vård och har beskrivit samma fenomen.
Nämligen att man av sin arbetsgivare ges för lite tid för att kunna lyckas med sina sysslor. Detta är ju helt befängt om man man tänker efter.
  Varför ger man människor uppgifter som man redan utan att utföra uppgiften  kan se att detta är inte möjligt det är inte ens fysiskt möjligt?  Då är nota bene all form av mänsklig värme bortskalad för länge sedan. Det är verkligen svårt att förstå. Man får alltså backa ett steg och vart landar man då? Jo man landar i det att det behövs mer pengar så att man kan anställa någon av alla dessa många människor som går arbetslösa och slits ut av det. Finns det? Nej det gör det inte för det mesta. Tror nästan aldrig att jag har hört någon makthavare eller någon som håller i pengar säga att " Vi har fått ett överskott och det tänker vi att vi skall investera så här". Nej det finns aldrig några pengar och spara in och effektivisera har blivit de stora honnörsorden i vår kultur.
  Det är som att själva ekonomin har blivit det enda viktiga. Det enda vi lever för. Inte för att finnas där och ge det enda som är viktigt till varandra, kärlek, omsorg och glädje. Istället har vi skapat ett samhälle där vi snålar, effektiviserar, biter ihop och försöker hinna mer än vad alla vet är rimligt.
  Det fick mig att ställa mig frågan, men var kommer pengarna från? Vad är källan till pengarna? Om det är vi som genom abstrakt tänkande har skapat pengarna eftersom det är effektivare än att byta varor med varann och i någon mån mer rättvist då måste vi också vara de som kan lösa problemet med bristen på pengar.
  Vem band ihop tiden med pengarna? För det är ju de facto det som har skett sedan industrialiseringen. Innan dess var inte tid och minuter väldigt intressant. Men nu minsann och da är det det viktigaste vi vet. Tiden. Hur vi skall använda varje sekund effektivt. Jag får erkänna att jag är en inte en ängel i sammanhanget utan har själv mitt eget lilla krig med  tiden. Än så länge vinner alltid tiden.
  Men det har fått mig att fundra. Om det är vi som skapar pengarna ut vår tid och det arbete vi utför då har vi också kraften och förmågan att förändra vårt samhälle till ett samhälle där människor kan utföra sina uppgifter med den tid det tar utan att gå sönder för det. Vi kan skapa ett samhälle där vi alla får vara det vi är, Människor. Jag röstar för att vi skall avrobotisera vårt samhälle  och humanisera det igen. Gör du?

En ny arbetsvecka har börjat!

Så har då en ny arbetsvecka börjat. Sitter just nu och tittar på när alla härliga simmare simmar och väntar medan jag använder tiden till att göra både det ena och det andra.
  Tycker att livet minst sagt är lite udda just nu. Befinner mig i tre hur skall jag uttrycka det större processer i livet och så den vanliga snurren förstås. Den som kallas vardagslivet. Det är därför platsen författandet av denna text sker på så udda ställe.
  En av de mer spännande processerna är att vara med och sätta upp en pjäs med allt vad det innebär av replikinlärning (går sådär), repetitioner, marknadsföring, fest och fikaförsäljning.
Nästa process skulle jag kunna leva utan men är ack så nödvändig, men inte på något sätt humörhöjande. Målet för processen är dock viktigt och därför är den uthärdlig.
  Det skulle man dock kunna säga att den sista processen är som innebär utveckling och bättre möjligheter på sikt. Håller tummarna för att det skall gå bra.
  Men hur skall man egentligen känna sig mitt i allt detta. Det är ibland lite svårt att förhålla sig till det och lösningen får bli att hänga med så gott det är möjligt i allt det som barnen företar sig. Då är det en sann njutning att köra sin dotter och få lite tid att föra samtal på vägen till ridningen. Det är uppfriskande att få  ta den där cykelturen till badet med sonen som precis har insett glädjen i att klara sig själv med ombyte och dylikt.
  Det är skönt att veta att det finns någon rar dotter hemma med god vän som håller ställningarna i huset. Gissningsvis tittar de på någon härlig skärm som alla ju vet kan skänka en sådan lycka och avkoppling.
  Nu är simningen slut.
Ha en skön och avkopplande afton!