En ögontjänarpolitik

Så har det hänt igen. Det blev en fortsättning på Saudiarabien skandalen. Kan man tänka sig. Men är jag förvånad? Nej inte det allra minsta. Men det får i alla fall mig att begrunda hur denna regering fungerar.

Efter att ha lyssnat på ekots inslag om vad som har hänt med vapenfabriken funderar jag över flera aspekter där den mest slående tanken blir "Vad håller regeringen på med?" Varför godkänner regeringen anslag till ett bulvanföretag?

För mig som lyssnare blir det helt uppenbart att det handlar om att regeringen faktiskt struntar i att man i Sverige inte skall sälja vapen till länder som bryter mot mänskliga rättigheter. Med vilken rätt går man förbi det Svenska folket genom sina riksdagsledamöter har beslutat? Om man rättfärdigar denna handel innebär det att man samtidigt tycker att det är okej att de Saudiarabiska invånarna inte har samma mänskliga rättigheter. Varför?

En annan viktig aspekt är att regeringen inte lägger upp korten på borden helt och hållet. Det verkar vara en omöjlighet. Det är en regering som befinner sig i defensivläge. Allt är bra så länge som ekot inte är där och ställer jobbiga frågor.  Man undrar stilla vad som skall komma fram mer i denna affär? Vad gör Fredrik Reinfelt och varför gömmer han sig? Ytterst har han ju faktiskt det sista ansvaret.

Nej, i och med hanteringen av denna fråga anser jag att regeringen håller på att tappa greppet. Hur mycket förtroende kan man ge en regering som gång efter gång ertappas med att ha haft mer med denna affär att göra än de från början har känts vid. Vilka andra frågor mörkar regeringen om?

Men finns det något alternativ? Skulle oppositionen göra ett bättre jobb när det gäller svensk vapenindustri? Nja det finns det nog ingen garanti för. Det var ju faktiskt den socialdemokratiska regeringen som slöt det första avtalet med Saudiarabien. Men det finns i alla fall partier på den kanten som är mer emot vapenexporten än vad nuvarande regering kan sägas ha.

Nåväl lyssna på programmet, inslaget finns i slutet av programmet.


http://static.sr.se/Laddahem/Podradio/p1_studioett/2012/04/SR_p1_studioett_120418_FAE6.mp3

lördagskrönika siste mars 2012

Så var det då helg igen. En del har hänt under senaste veckan. När det gäller nyhetsflödet är det nog framför allt Sten Tolgfors avgång som står högst upp på listan bland nyheter. På ett mänskligt plan kan man förstå Tolgfors att han faktiskt inte orkade vara jagad av pressen. Å andra sidan är det så att säga hans ansvar som försvarsminister att svara på frågor som han är ytterst ansvarig för, såvida inte möjligen Fredrik Reinfelt har ytterligare lite ansvar.

Men nog väckte hans avgång flera frågor än vad det gav svar på. Vad är det mer som inte har kommit fram i denna härva. Det är ju helt klart att vårt "fläckfria" moraliska yttre som land återigen har blivit skamfilat. Varför skriver regeringar med vad som verkar vara riksdagens goda minne avtal med länder som är känd icke-demokratiska om att hjälpa till att bygga anläggningar för att bygga vapen? Det är fullständigt förkastligt.

De som förespråkar vapenexport menar ofta att Sverige måste ha en vapenindustri för att kunna försvara oss om krig skulle komma över oss. Problemet om jag har förstått det hela rätt är att för att kunna upprätthålla denna mycket dyra industri och den forskning som ligger bakom är att då måste den sälja vapen för att få in pengar. Den paradox som då uppkommer är att rimligen behöver inte demokratiska länder som inte ligger i krig, speciellt mycket vapen. Vart vänder man sig då, jo till stater som tycker sig ha ett sådant behov, vilka då, rimligen diktaturer eller länder som ligger i krig.

Tittar man då närmare på detta innebär det att Sveriges politik för vapenförsäljning ligger i direkt konflikt med hur den verkliga verkligheten ser ut för vapenindustrin. Detta måste ju rimligen få den konsekvensen som vi har sett nu, nämligen att vapenindustrin ändå säljer vapen till diktatur med statliga myndigheters goda minne.

Dock har det nu blivit lite svårt eftersom media har satt strålkastarljuset på frågan. Därmed har även riksdagens konstitutionsutskott blivit tvunget att göra detsamma. Men kommer det att leda till förändring? Svårt att säga, troligen inte.

Mitt förslag till Sveriges riksdag är att lägga en stor del av de pengar som man använder för att stödja vapenindustrin och liknande verksamheter, på verksamheter som främjar positivt skapande som leder till liv och utveckling.

/Karin

reflektioner om medvetenhet, stress och vikten av att sikta på helhet i allt man gör

Simultankapacitet är något som oftast förknippas och kopplas ihop med kvinnor. Men frågan är om det verkligen är en positiv förmåga. Helt klart är det en användbar förmåga som gör att man kan hinna med väldigt mycket. Skulle inte en man öva upp samma förmåga om verkligheten hade krävt det. Det är något som i alla fall jag är ganska säker på. Vi lär oss det vi behöver oavsett om vi är män eller kvinnor. (kan man hoppas i alla fall)

Tittar man närmare hur simultankapacitet egentligen fungerar så är det faktiskt så att till syvende och sist kan man ändå inte göra mer än sak i taget. Det som man däremot kan göra är att ha många projekt gående. Det är ju givetvis rimligt att inte lägga sig på sofflocket medan potatisgratängen står i ugnen, utan då gör man en eller flera av dessa grejer som också behövs göras.

Resultatet av att leva på detta sätt brukar sluta med att man har många pågående projekt som löper samtidigt. Det betyder dock inte bara att man gör flera praktiska saker rent konkret samtidigt utan vad som är utmaningen, är att man samtidigt har många oavslutade projekt i hjärnan. Varje påbörjat projekt i hjärnan tar plats, tid och energi både intellektuellt och känslomässigt. Kanske lägger man inte ner en stor mängd med känslomässig energi i tvätten, städandet eller vad man nu gör, men en liten del tar den ändå även av känslan. Det som tar mycket tid är dock att ha många saker på stand by i huvudet.

Ett sätt att minska stress har i alla fall för mig varit att se till att fullfölja de projekt jag har och se till att de blir helt avslutade. Fördelen med detta är dels att man får den obetalbara känslan att vara färdig med någonting. Den tillfredsställelse det är att kunna bocka av något på sin lilla lista, oavsett om den är fysisk, elektronisk eller mental, är värd mycket. Dels är det en fördel att göra färdigt därför att färdiga saker försvinner delvis ur huvudet. Det blir inte något som står och tar plats i det man håller på med. Därmed ger man sig själv rum och faktiskt en större inre balans.

Nåväl lite reflektioner från mig mitt i livet men med ett visst lugn.

/Karin

kontroll - varför så viktigt

Den första och mest centrala rubriken i dagens sydsvenskan lyder "Barnen såg på när deras mamma knivskars till döds". Senare i artikeln http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1609320/Barnen-sag-nar-deras-mamma-mordades.html kommer det fram att offret och mördaren låg i en vårdnadstvist om barnen.

När man senare läser Heidi Avellans artikel http://www.sydsvenskan.se/opinion/heidiavellan/article1609313/Ren-renare-men-hon-ar-renast.html om tendens att män, för de är oftast de som är ledande när det handlar om att sätta religiösa påbud, hittar på regler som kontrollerar och begränsar kvinnor med ursäkten att det är gud som ligger bakom.

Det som är frustrerande i dessa båda texter handlar om att det handlar om män som känner ett starkt behov av att kontrollera kvinnor. De är lite olika i sin vilja att använda våld mot kvinnor. I det första fallet är våldet så allvarligt att hennes liv släcks helt och hållet. Den totala begränsningen. En absolut vidrig handling. Vad kommer att hända med dessa barn som bevittnat sin egen mammas död?

Det som Heidi Avellan tar upp handlar om samma sak fast i mindre skala och mindre våldsamt. Nämligen behovet av att begränsa kvinnors möjligheter att vara människor med lika stor rörelsefrihet som männen. Det faktum att man gör det med en mer eller mindre påhittad sanktion från Gud. För observera att oavsett om man tror på Gud eller ej så är existensten av väsendet i fråga inte på något sätt bevisat och bör därför inte fungera på det sättet som rättesnöret för det mänskliga livet.

Min fråga är varför tillåts denna begränsning av kvinnors liv på jorden, oavsett plats? Varför är det av så stor betydelse att begränsa kvinnors liv? Någon tjänar på det. Vad är det som händer med pojkar när de växer upp till män? Vad händer med flickor som växer upp till kvinnor? Hur kan vi stärka både kvinnors och mäns förståelse för deras eget värde som personer och varje människas rätt att inte bli kränkt och inskränkt i sitt människovarande? Detta är frågor som angår alla för många, många fler än de som drabbas direkt berörs av detta.

Vi lever i en tid där jämställdheten inte direkt går framåt utan snarare bakåt.

Men det är ändå frågor som är högst aktuella och som jag uppmanar alla att fundera på om man är människa i världen år 2012.

en vintermeny

Hej kära vänner!

Då och då händer det att man står där framför spisen och inte kan komma på något som man skall äta. Medan man står/sitter eller existerar så hinner barnen bråka, de hinner dra och slita i dig och ställa till med allmänt kaos. Någon krashar totalt, vi befinner oss ju mitt i krashtimmarna (17 - 20). Här kommer då en liten räddare i nöden (kanske). Tyvärr kan jag inte ge er recept eftersom en del av dem är copyrightade. Men då får ni använda er av fantasin och låta er inspireras av titeln.

Måndag: Kinagryta med ris, skär upp härliga morotsstavar så frestar man aptiten och höjer blodsockret. Dessert: banan.

Tisdag: Spaghetti Bolognese. En känd rätt för de flesta kan varieras i det oändliga. Själv kör jag hårt med en som aldrig har tomat i sig. Avsluta det hela med äpple. Ett tips här är att göra mycket köttfärssås så har man på det sättet gjort halva lördagens jobb.

Onsdag: Skink och ostpaj serverad med en grönsallad med fina avocadotärningar. Dessert: clementin

Torsdag: Blodkorv, smörstekta äpplen, rivna morötter. Tänk på att inte dricka mjölk till detta för då tappar ni själva blodkorvens poäng att man får i sig massa järn. Dricker man istället apelsinjuice till så hjälper c-vitaminen i apelsinen kroppen att ta upp järnet. Ge järnet ;-)

Fredag: Pizza. När du nu gör degen se till att göra en rejäl deg. Dela upp den i tre eller fyra bitar beroende på hur många som skall äta och frys in det som inte skall användas till aftonens pizza. På så sätt har du gjort pizzan till en möjlig "snabbmat", utan att behöva köpa halv fabrikat.

Lördag: Lasagne, använd tisdagens överblivna köttfärsås, halva jobbet är nu gjort. Eftersom det är fredag kan man ju med fördel avsluta med lite glass läckert upplagd i glad med lite strössel eller chokladsås över. Eller varför inte båda.

Söndag: Fläskstek gärna stoppad med katrinplommon, vill man ha annan smak kan man stoppa i några vitlöksklyftor. Alltefter humör och lust. Till detta gör man en sås som man med fördel kan spetsa med lite portvin (jag har en förkärlek för madeira). Självklart när man serverar fläskstek gör ju äppelmoset. För att få med lite grönsaker kan man steka morotspengar i honung, då har man trollat fram lite honungspengar.

Nåväl,

smaklig vecka!

/Karin

en söndagstanke - fyra sidor av kunglig babyiver

Sydsvenskan ägnar idag hela fyra sidor åt kronprinsessan och Prins Daniels förestående nedkomst. Det kan säkert i kungakramande fantasters öron tyckas som lagom eller rent av för lite. I mina ögon är det många bilder för mycket och en hel massa tecken för mycket.

För egen del tycker jag att det är högst tveksamt. Visst det är Sveriges blivande statschef vi skall se. Men det lär nog dröja innan vederbörande är statschef. Det som dock sticker i ögonen är det faktum att vi fortfarande 2012 har ett statsskick där vi som folk inte har rätt att bestämma över vem det är som vi har som statschef. Detta är befängt. I och med att den svenska författningen är som den är och kungafamiljen inte får och inte skall uttrycka sig politiskt om någonting vet vi ju de facto inte var de står politiskt. Även om de inte får uttrycka sig politiskt har de säkert som de människor de är säkerligen en åsikt om saker och ting och påverkas i någon mån i sina handlingar av de åsikter de har.

Fram för folkets rätt att bestämma över vem som är vår statschef. Fram för folkets rätt att avsätta en statschef om denne inte fungerar.

Jag rekommenderar härmed alla att gå med i republikanska föreningen och därmed stödja att Sverige så småningom blir republik.

http://repf.se/ För att göra det lättare skickar jag med föreningens länkadress.

nåväl ha nu en riktigt trevlig söndag vi är kanske en dag närmare en republik.

angående pensionsålder

Denna vecka har en debatt börjat rasa. Roliga bilder av denna typ (bilden hämtad från http://www.google.se/search?tbm=isch&hl=sv&source=hp&biw=1280&bih=685&q=rheinfeldt+pensions%C3%A5lder&gbv=2&oq=rheinfeldt+pensions%C3%A5lder&aq=f&aqi=&aql=&gs_sm=3&gs_upl=1329l8030l0l8113l32l32l4l20l23l0l87l427l7l7l0) denna.MenMen ger dessa bilder verkligen en rättvis bild av vad det handlar om? Ser vi verkligen ut på det här sättet när vi är 75 år gamla. Svaret på den frågan beror på, vem du är, vilket/vilka arbeten du har haft, vilket land du kommer från och inte minst hur du lever.

Personligen tycker jag att det under ganska lång tid har varit uppenbart att det mesta som dagens människor tar för givet och det som man själv tog för givet stadigt blir sämre. Alltså det där med att generationerna födda på 60-talet och framåt skulle få gå i pension vid 65 har jag sett som en utopi länge. Men måste det vara negativt? Jag är inte säker på det. Det beror ju på vad vi gör eller om vi ens kommer in på arbetsmarknaden. Det som Maria Wetterstrand skrev idag i Sydsvenskan på ledarplats om arbetslivet talar för att det nog finns möjligheter att tänka om http://www.sydsvenskan.se/opinion/signerat/article1607693/Hellre-han-an-vi.html.

Överhuvudtaget befinner vi oss i en period där vi behöver skaka om vårt samhälle milt och se vilka stenar vi behöver vända på för att få det mer humant. När det gäller arbete är det så mycket mer än det man faktiskt gör. Det handlar om atmosfären på arbetsplatsen. Har man kollegor som förhöjer livet eller har man en annan typ av atmosfär. Men ofta ger arbetet ett dagligt sammanhang. Det är på arbetet många spenderar en stor del av vår vardag. Vardagen grå, trist eller vackert färgad är ju trots allt där livet verkligen sker.

Det gäller dessvärre inte alla. Det finns en stor del, alltför stor del av vår befolkning som faktiskt inte får del av denna verklighet. På det glada 80-talet talades det ibland om "arbete åt alla" som en målsättning. Vart tog den visionen vägen? Har vi givit upp hoppet om detta eftersom ingen längre talar om det? Om så är fallet, varför? Vi har ett samhälle där vi straffar ut dem som av en eller annan anledning blir sjukskrivna? Det är ofta människor som har slitit på och strävat efter att göra sitt bästa där de kan.

Nej vi behöver ett samhälle där vi tar vara på våra medmänniskor. Vi behöver skapa ett samhälle tillsammans där alla får plats och där var och en kan göra sin insats efter förmåga. Det skall vara ett samhälle där vi vågar låta människor vara människor och inte kunder eller handelsvaror.

Vad har nu detta med pensionsåldern att göra. Jo, den måste inte vara huggen i sten. Tvärtom bör den vara individanpassad som det mesta annat i livet. Det mesta går att lösa på det ena eller det andra sättet. Vi kan på arbetsmarknaden bidra till så mycket olika saker. Den som är ny och inte har arbetat så länge kan bidra med nytänkande och entusiasm, medan den som har varit med några år längre kan dela med sig av sin bank av erfarenheter så att inte den unga nödvändigtvis måste uppfinna samma hjul en gång till. På det sättet kan vi få ett rikt samhälle som kan sträva vidare.

Dagens vision, mänsklighet, omtanke och en individanpassad pensionsålder. Var och en efter sin förmåga och sina möjligheter.

/Karin

ett nytt år - ett återhämtningens år

Så har då ett alldeles nytt år börjat. En dag som denna då solen skiner som aldrig förr får jag verkligen känslan av att det kommer att bli ett bra år med mycket nytt som kommer att hända. Ett nyår är ju egentligen en av människor konstruerad händelse. Det måste dock förvisso inte göra att det är mindre viktigt. Det är viktigt för oss människor att få möjlighet att börja om då och då. Vilken tid är bättre att börja om än när till och med naturen ligger i startgroparna för att börja om. Hela vår värld är inställd på att börja, mogna och därefter få vila. Begrundar man ytterligare lite kan man se att faktiskt varje dag har denna aspekt. Vi sover, vaknar, lever och går och sover igen. Tror att det cykliska är nödvändigt för att vi som människor skall orka vidare.

Men står jag då redo för allt det nya som skulle kunna tänkas hända? Är faktiskt inte helt säker på det. Kanske blir detta ett mellanår där vilan får stor betydelse.Om man aldrig återhämtar sig kan man helt enkelt inte heller ge. För mig har stunden kommit då det inte längre går att undvika. Men eftersom det är så uppenbart faktum så är det bara att acceptera och verkligen gå in för detta.

Men vad jag är säker på är att jag inte skall väja för det som är jobbigt. Det kommer att bli en jobbig start. Eller är det kanske en mjuk avslutning på ett långvarigt kapitel i livet. Ett kapitel som har varit slitsamt men också givit sina stunder av glädje och skratt. Ingenting i livet är bara en färg. Nästan allt har åtminstone en nyans av de ljusare färgerna.

Nåväl en solig dag har börjat kanske är det, det kommande årets färg.

fredag kväll

Tänk en hel vecka till har gått. Barnen underhåller sig på olika sätt. Verkar vara detta magiska world of warcraft.

Själv har jag fastnat framför datorn, fast jag skulle behöva göra annat. Varför händer det... jo för att karaktären brister... eller möjligen för att det är fredag kväll även för en trött mamma.

Tänk att en vecka kan gå så fort. Trots mycket om och men så har det till syvende och sist ändå varit en bra vecka. Det känns trots allt bättre och bättre. Börjar få bättre förståelse för hur man kan nå eleverna. Bättre känsla för en hel del. Kort sagt går från klarhet till klarhet.

Nu ser jag fram emot en trevlig helg med barnen. Den kommer att börja med födelsedagsfest hos systern.
Nåväl några spridda rader från livet mitt i livet.

Det är lördag eftermiddag. En intensiv dag. Dagen började i lugn takt. Lagade lite våfflor till frukost då det ju de facto är lördag. Lördagar är alltid en dag då man ju faktiskt kan få ha det lite extra trevligt. På många sätt tycker jag nog att lördagarna har tagit över söndagens tidigare roll som vilodag. 

  Lydia, Arvid och August och jag lyckades ta oss ut på en promenad. Detta innan disken hade blivit gjord. Det är alltid svårt tycker jag men någonstans så känner jag att det är viktigare att man faktiskt kommer ut på dagen än att det ser fantastiskt ut på diskbänken. Det är ju så oerhört sällan som livet springer iväg med disken och så att säga tar disken. 

  Mot slutet av den underbara promenaden kom vi till en lekpark. Killarna lekte och jag satt och njöt av att sitta i solen och bara vara. Det är en ynnest att någon gång med jämna mellanrum får komma till det stadiet att man bara är.